Swedish Stokies sponsrar två spelare från damlaget denna säsong, Beth Roberts och Kelsey Richardson. Nedan följer en presentation av Beth i form av en intervju som jag fick alldeles nyligen.
Kan du berätta lite om din bakgrund och starten på din fotbollskarriär?
Jag föddes i Stoke i april 2001, och har sparkat boll ända sedan jag lärde mig att gå. Jag spelade hela tiden, med min pappa och mina bröder, och blev förälskad i spelet. Åtta år gammal började jag träna med Stoke och hamnade så småningom i ett ”gräsrotslag”, Bradwell Belles (på andra sidan kanalen och A 500 från Burslem/Middleport, reds anm). När jag var tretton kom jag så med i Stokes akademi.
Vilken är din favoritposition och vad ser du som dina styrkor som spelare?
Jag spelar helst som vänsterback eller vänstermittfältare. Där kommer mina styrkor bäst fram: snabbheten med och utan boll, aggressiviteten, en-mot-en-försvarsspelet. Jag är annars beredd att spela var som helst i laget och ge allt.
På tredjenivån i ligasystemet är ni inte proffs. Vad gör du vid sidan av planen?
Jag håller på och utbildar mig till fysioterapeut. Just nu gör jag praktik på Royal Stoke Univerity Hospital och planen är att fullfölja min utbildning på universitetsnivå. Jag hoppas på en karriär som fysioterapeut vid sidan av en så småningom professionell fotbollskarriär.
Vad var dina karriärdrömmar som barn? Jag kan tänka mig att få dra på sig landslagströjan var en?
Först handlade det om att få bära Stokes klubbmärke varje vecka, eftersom det alltid har varit mitt favoritlag. Självklart var det också en dröm att få spela i landslaget, så det kändes surrealistiskt och svårt att tro på när jag fick kallelsen (U19, 2019, reds anm). Det var en otrolig upplevelse att få spela med landslaget. Vi blev behandlade som professionella spelare på St George´s med alla faciliteter (FA’s träningsanläggning i Burton, 5 mil från Hanley, reds anm). Jag lärde mig så mycket om mig själv som fotbollsspelare och kommer alltid vara tacksam för nya chanser.
Senaste året har varit dåligt för oss alla och du råkade dessutom ut för en skada?
Ja, det har verkligen varit ett hårt år för mig, och för så många andra. Ett av det svåraste har varit att bara leva vidare utan fotbollen, som hela mitt liv varit en tillflykt när annat varit tufft. Jag bröt nyckelbenet i oktober efter en tackling i slutminuterna av vår match mot West Bromwich. I början hade jag rejält ont och fick gå med mitella under uppåt tio veckor. Jag lyckades hålla uppe mitt humör och min motivation och har jobbat extremt hårt med min rehabilitering. Skadan är läkt nu, men jag fortsätter med dagliga pass med styrketräning och löpning. Det ska var den bästa versionen av mig själv som så småningom återvänder till planen!
Hur lyckades du hålla humöret uppe?
När jag fick klartecken att börja med löpning och gympass blev jag motiverad att köra hårt och komma tillbaks starkare efter skadan. Ett sätt för mig har också varit att titta tillbaka på alla fantastiska upplevelser jag har haft på planen och veta att jag kan skapa många fler fina minnen när vi får börja spela igen. Det har varit en stor hjälp att jag har kunnat arbeta under perioder av “lockdowns” och på så sätt kunnat behålla ett normalt liv, där jag dessutom har glädjen att hjälpa patienter varje dag.
Ingen kan riktigt gissa hur den här säsongen blir men om du tittar framåt, säg fyra år, var är Stoke City FC då och var är Beth Roberts?
Då spelar jag på en högre nivå, och jag gör det med Stoke. Jag tycker definitivt att vi har ambitionen och förutsättningarna för att kunna klättra uppåt ganska snart. Vi utvecklas varje år. Vid det laget hoppas jag också kunna konkurrera om en plats i seniorlandslaget, efter att ha arbetat extremt hårt i klubblaget och fortsatt att lära mig och utvecklas.
Alla i Swedish Stokies önskar förstås Beth lycka till i alla dessa ambitioner och ser fram mot att få chansen att se henne på Community Drive igen!
Bli först med att kommentera