Swedish Stokies’ throw-in – Kärleken till fotbollen och just mitt lag

Under rubriken ”Swedish Stokies’ throw-in” kommer vi, med ojämna mellanrum, att publicera krönikor, betraktelser, berättelser och annat smått och gott. Här följer en krönika av Swedish Stokies-medlemmen Mats Hörnell, som ursprungligen publicerades på ViLirares sajt i april 2017. Låt vara att Stoke för tillfället inte spelar i Premier League – allt övrigt i krönikan är fortfarande aktuellt. Håll till godo!

 

 

 

KÄRLEKEN TILL FOTBOLLEN OCH JUST MITT LAG

När jag var fem år så började jag spela fotboll i ett lag, det lokala storlaget Älgarås SK var mitt självklara val. Jag ville bli målvakt… den där som får stå i centrum och vara lite udda. Gräsmattan utanför huset var inte någon gräsmatta längre, utan den självklara samlingspunkten för kvarterets ungar med stormatch varje kväll och hela helgerna. Min kära mor sydde en målvaktströja till mig (…man gjorde det på den tiden…).

Världens bästa målvakt, Gordon Banks, var min idol förstås och jag drömde om lika stora målvaktshandskar som han hade. Banks lag var Stoke City Football Club, grundad 1863 och är nu den näst äldsta professionella fotbollsklubben i världen. Sedan dess är jag fast. Kalla mig inte fanatiker, men genom åren har jag följt klubben genom olika divisioner, ägare och tränare. Ett tag låg Stoke City FC i League One (motsvarande division tre), flera år med isländska ägare (!), men numera ett stabilt mittenlag i Premier League. Enda titeln hittills kom i Ligacupen säsongen 1971/72…

Jag blev aldrig målvakt, men jag blev fast i fotbollen. I känslan av att tillhöra en grupp, av att vara beroende av andra och att vara behövd av andra i gruppen. I snacket och samhörigheten i omklädningsrummet före match och träning. I den fysiska prestationen på planen.

Jag blev fast i Tipsextra med Stoke City som favoritlag. Varje lördagseftermiddag satt jag där och följde flimret på TV:n. Med Stryktipsraden i högsta hugg. Stoke City visades flitigt under 70-talet från anrika Victoria Ground och jag vet flera som fastnade för laget redan där.

Min fotbollskarriär kan väl kanske liknas lite med Stokes prestationer genom åren, med stor ambition men lite halvbra resultat. Efter att knät inte ville vara med längre efter 25 års träningar och matcher, så lägger jag i dag mer tid på fotbollen än någonsin, som ideell tränare och ledare inom IFK Mariefred. 50 år efter det att jag upptäckte Stokes storhet, så är jag nu mer intresserad än någonsin. Med den tillgång till fotboll som finns i dag att se i olika medier, så finns det helt andra möjligheter att följa sina favoriter. Den svenska supporterföreningen till Stoke, ”Swedish Stokies”, är också mer populär än någonsin med över 200 medlemmar…!

Så… vad är det som gör att jag, på gränsen till överintresserad, följer ett lag av ihopvärvade spelare från fjorton olika länder, som i många fall är mer än överbetalda? Vad är det som gör att jag inte missar en match på TV:n och att jag åker till Stoke-on-Trent regelbundet? Ni som inte har varit i Stoke-on-Trent har förresten inte missat mycket vad det gäller vackra vyer och mysiga stadsmiljöer…

Jag tror jag vet vad det är. Stoke har alltid betraktas som det udda laget, underdogen som slåss med de större klubbarna. Klubben som har svårt att locka de bästa spelarna för de inte spelar i någon Europaliga. Bortskämda spelare som hellre bor i London eller Manchester än i Hanley i centrala Stoke-on-Trent. Klubben som har en ägare, Peter Coates, som håller i sina pengar och värvar gärna spelare med (tillfälliga) nedgångar i sin karriär, t.ex. Xherdan Shaqiri, Marko Arnautovic, Gianelli Imbula, Bojan Krkic och nu senast Saido Berahino. En klubb som har, mer eller mindre, ett utsålt stadium med fanatiska fans år efter år. En klubb som har haft samma pris på säsongsbiljetterna tio år i rad nu. Stoke har också, som enda Premier League-klubb, gratis bussresor till alla bortamatcher för alla fans som vill åka med!

Allt detta symboliserar mycket av vad som är viktigt för mig i livet. Att ge mer än vad du får. Att inte följa alla inslagna och upptrampade vägar. Att våga sticka ut och vara lite udda. Att kännas ärlig och rejäl.

I dagens samhälle behövs detta. Min övertygelse är att Karma, lagen om orsak och verkan, finns, fungerar och är viktig för oss alla. Goda gärningar leder till goda resultat. Det baserar jag mitt ideella ledarskap på och det är kanske därför Stoke äntligen är ett etablerat Premier League-lag igen!
 
Det är också med det som grund som vår klubb IFK Mariefred inleder ett samarbete med ViLirare i sommar med ett Fotbollskollo där vi bygger aktiviteten på UEFA’s värdegrund kring Fair Play, Respekt för varandra och Älska vår sport! Vi är övertygade om att vi kan förändra och bidra till något bättre, i det stora och i det lilla – låt oss alla hjälpas åt med det som just du kan göra!
 
Mats Hörnell
/Tränare P0405 IFK Mariefred och medlem i Swedish Stokies

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.