Intervju med Per Malmqvist Stolt

I augusti förra året utkom boken ”Tipsextra: klubbarna, matcherna, spelarna” skriven av Per Malmqvist Stolt, i vilken författaren kärleksfullt skriver om de femton mest visade lagen i Tipsextras historia. Däribland Stoke förstås.

Per är 47 år gammal, bördig från Boden men stockholmare sedan flera år. Vi som var med på årsmötet i september hade då förmånen att få träffa Per och prata lite Stoke- och Tipsextraminnen.

Jag stämde träff med Per en kväll i november för en intervju. Vi träffades vid centralen och pratade Tipsextra, Stoke, Everton, supporterskap och England över en kopp kaffe under dryga 90 minuter (som sig bör). Ett mycket trevligt och intressant möte. Här följer intervjun med Per:

Per, hur uppkom tanken på att skriva en bok om Tipsextra?

Jag tror att jag alltid har haft en dröm om att skriva en bok. Helst en roman egentligen. 2015 kom jag på att jag ville skriva om Old School, alltså gammal fotboll (Länk till Old School). Därifrån började det växa fram. Jag kom på hur jag ville att dispositionen skulle se ut, skrev ner den och skickade in den till ett förlag som nappade på idén. Det var flera steg. Det växte fram så att säga.

Hur jobbade du med boken? Hur länge höll du på, hur mycket tid lade du ned och hur gick researchen till?

Eftersom jag samtidigt höll på med Old School, skrev artiklar och gjorde poddar, så fick jag en del gratis där. Jag vet inte hur många biografier jag läst. Jag är ju passionerat intresserad av det så det är ju inga problem… Tidsmässigt har jag aldrig räknat på det och jag tror inte jag skulle våga det heller. Själva förloppet tog ungefär två år, där man jobbar intensivt vissa perioder och låter det hela ligga vissa perioder. Allt är andrahandskällor egentligen: lästa källor och faktiskt väldigt många dokumentärer som jag hittade på youtube.

Hur uppkom idén med att göra poddar?

Det tekniska är det svåra. Det har jag inte fått till ännu. Har köpt en ny mikrofon eftersom jag gör fler intervjuer. Det tekniska är inte min grej. Jag fick hjälp av SvenskaFans. Jag var verksam på SvenskaFans och berättade att jag hade en idé om en podd. Jag ville göra på 20-30 min. Jag lyssnar rätt mycket på P1 och gillar berättarprogram. Stil (Länk till Stil) är fantastiskt bra. SvenskaFans tyckte att det var en bra idé, hjälpte mig med att ordna en mikrofon och visade mig ett gratisprogram och sedan har jag i princip kört det.

För att det här ska funka så måste man producera poddarna relativt snabbt. Manusskrivandet får inte ta mer än några timmar, sedan ska man läsa in det och sedan kommer klippningen. Jag klipper inte mycket, men lite måste man göra när man harklar sig och liknande. Nu har jag börjat med intervjuer också, så då tar klippningen ytterligare tid.

Vilka egna minnen av Tipsextra har du?

Massor. Det var ju två Thomas: Mickey Thomas i Manchester United och Dave Thomas i Everton. Jag har en minnesbild av att jag sett de båda och fastnat för de båda för att jag tyckte att de var jäkligt bra. Jag kommer ihåg Dave Thomas och hans nedrullade strumpor och sådana saker. Sedan visade det sig när jag började göra research för boken, att de aldrig spelat mot varandra. I vart fall inte i Everton- och Manchester United-tröjor, så det måste röra sig om två matcher som jag lagt ihop på något vänster. Det var så det började. Mickey Thomas var nog egentligen lite mer idol än Dave Thomas. Min lycka var gjord när Mickey Thomas gick till Everton 1981, men där blev han inte långvarig. Han var där i bara tre månader innan han fick sparken efter att ha vägrat spela en reservlagsmatch. Han var ju lite stökig…

Det var då det blev Everton för min del. Man skulle ju tinga lag bland kompisarna och jag var nog den ende av oss som kände till Everton. När man sagt att man håller på ett lag några gånger, så sitter det och man kan inte ta bort det.

Har du något favoritlag förutom Everton? Något andralag?

Nej, jag har inte riktigt det. Många har ju ett svenskt lag också, men det har inte jag. Däremot ska jag erkänna att jag har en vurm för klassiska upplagor, t ex Tony Waddingtons Stoke, West Bromwich 1979 och Man City runt 1970. Så det Stokelaget på 70-talet är ett av de fyra-fem lag jag fastnat för.

Vilken är den bästa Tipsextramatchen med respektive utan Everton?

Det är svårt. Jag har inga direkta minnen av den klassiska 5-3-matchen (Man Utd-West Brom 3-5, 30 dec 1979). Den matchen jag väljer med Everton har jag lite minnen ifrån och har även sett den i efterhand. 6-0-matchen mellan Everton-Coventry (26 nov 1977, Mike Pejic var vb i Everton) då Bob Latchford gjorde tre mål.

När Everton var som bäst på 80-talet så var de inte med i någon riktigt klassisk Tipsextramatch.

När det gäller den bästa Tipsextramatchen utan Everton så finns Nottingham-Man Utd 3-2 (8 dec 1984), där Forest vände ett 0-2-underläge till seger.

Sedan har vi ju de fantastiska ligacupfinalerna som gick till förlängning i början av 80-talet. Liverpool slog Spurs och Manchester United efter förlängning (LFC-Spurs 3-1 e förl 1982 och LFC-Man Utd 2-1 e förl, 1983). De var makalösa. Vilka fajter!

Liverpool-Spurs:

Liverpool-Man U:

Vad har du för favoritspelare i Everton?

Det varierar, haha. Dave Thomas blev aldrig någon riktig favoritspelare sedan. Vänsteryttern Kevin Sheedy har jag en väldig stark vurm för. Samma sak med Trevor Steven på högerkanten. Två briljanta fotbollsspelare som kanske borde fått mer cred än vad de fick. Neville Southall (Southall gjorde 9 matcher för Stoke!), målvakten förstås. Magisk. Bob Latchford, målskytten. Sedan har jag en vurm för Graeme Sharpe (322 ligamatcher/111 mål), centerforwarden, som sällan nämns. Han är ändå den spelare som gjort tredje flest mål av alla Evertonspelare genom tiderna och den som gjort flest mål under efterkrigstiden. Peter Reid också, den hårdföre mittfältaren.

Neville Southall i Stokemundering.

Vilken är din favoritupplaga av Everton? Det låter som att det är laget som tog två ligatitlar (85, 87) och en FA-cupvinst (84) på 80-talet som ligger dig varmast om hjärtat?

Ja, de var ju helt enorma. Hade det inte varit för Heyselkatastrofen, så hade de byggt en era som hade pågått rätt länge.

Hur var det att hålla på Everton när det andra laget i stan var så dominant? Även om Everton tog två titlar i mitten av 80-talet så dominerade ju Liverpool engelsk fotboll under ett drygt decennium.

Vi var alltid i skuggan, även när vi var som bäst. I mitten av 80-talet kom Europas kanske två bästa lag från Liverpool. Sedan är det så att Everton i grunden är en storklubb som alltid har vunnit pokaler med jämna mellanrum. Det förväntades att klubben skulle vinna troféer då och då. 70-talet sågs som ett misslyckande även om Everton faktiskt var nära att ta hem ligan några gånger.

Everton har överlägset flest säsonger i den högsta divisionen. Man var med när ligan startade 1888 och har bara åkt ur två gånger. Man har bara fyra säsonger utanför den högsta ligan: en på trettiotalet och tre på femtiotalet.

Har du någon favoritspelare i Stoke?

Jag gillar George Eastham väldigt mycket på många sätt. En elegant spelare. Lite före min tid, så jag har inte sett honom så mycket. Jimmy Greenhoff, en elegant. På den tiden fanns det sådana fantastiska lirare som aldrig fick göra några landskamper och han är ju definitivt en av dem. Mike Pejic, som sedan gick till Everton. När jag läste på om Stoke blev jag lite förtjust i det här mittbacksparet, Denis Smith och Alan Bloor, och hur de jobbade tillsammans. Smith som dessutom var extremt hårdför. Jag har en del favoriter från 80-talet också. Jag var lite förtjust i Mark Chamberlain. När han hade sin dag så kunde han göra vad som helst. Tyvärr blev väl inte karriären vad den borde ha blivit. Sedan har vi ju två ”Evertonkillar”: Adrian Heath och Paul Bracewell, som är två egna favoriter fast de inte tillhör de riktigt stora Evertonspelarna.

Alan Bloor och Denis Smith

Hur ser Evertonians på Stoke?

Det finns nog ingen riktig rivalitet lagen emellan. Jag tror att för min generation av Evertonfans känner man en viss gemenskap med klassiska klubbar från förr som kanske inte riktigt når upp till de ekonomiska höjder som krävs i dag. Där är ju Stoke och en del andra klubbar. Frågan du yngre fans så kanske de har en helt annan uppfattning.

Du har ju varit i Stoke, på bet365 och på Tollgate. Vilka är dina intryck av Stoke, arenan och Tollgate?

Det var en jäkla skön arena att vara på. Vi satt dessutom väldigt bra när vi kollade på Stoke-Swansea. Det är en modern arena och som alla sådana så ligger den en bit utanför staden, vilket är lite synd. I dag när du går på engelsk fotboll, så kan du bedöma stämningen på vilket “grundsus” det är, och grundsuset är rätt kraftigt i Stoke.

Vi var där på en kvällsmatch, vilket ju är lite speciellt. Vi var i Hanley, på Wetherspoons inför matchen. Det enda stället där jag kunde få in min 14-årige son…

Det här hotellet Tollgate var fantastiskt! Vilket mottagande! Det var också väldigt många norrmän där som drattade in senare på kvällen. Vi gick hela vägen hem till Tollgate längs Stanley Matthews Way. Vi brukar ofta gå hem från matcher. Ett bra sätt att varva ner och dessutom brukar man aldrig kunna få tag på en taxi.

Vilka lag har du sett och vilka arenor har du besökt?

Hyfsat många. Jag har varit på Goodison många gånger, bet365, Prenton Park (Tranmere), Craven Cottage, Upton Park, Wembley, White Hart Lane, Loftus Road, St. James’ Park… Ja, säg 10-15 stycken.

Vad kan du berätta om Goodison Park?

Goodison Park är en av adelsdamerna bland fotbollsarenorna och den kallas av Evertonfans för The Grand Old Lady. Det var faktiskt den först arenan som var purpose built, d v s en arena som byggdes enbart för fotboll. Första ligaguldet (1890-91) tog Everton på Anfield. När hyran höjdes bestämde de sig för att flytta och då byggdes Goodison Park 1892. Det var den första arenan med under-soil heating och dessutom en av VM-arenorna 1966 (semifinalen mellan Västtyskland och Sovjet spelades på Goodison). Kapaciteten i dag är 40 000. Sedan har den blivit risigare och risigare, men när den rockar, då kan det gunga ordentligt. Det har bl a att göra med de låga taken som kan ge ett fruktansvärt tryck. Framför allt kan jag i dag sakna det här “aggressiva” trycket, med en riktig intensitet. Den stämningen som kan bli när det är en jämn match som står och väger och hela publiken dras med när man gör en rejäl tackling. När varje spark och varje löpning engagerar publiken. Det här är nästan på väg bort helt och hållet. Goodison och bet365 är några av de arenor där det fortfarande kan förekomma, men tyvärr sker det alltför sällan. En ny arena, som kommer att ta ca 55-60 000 åskådare, planeras stå färdig till säsongen 22-23.

Goodison Park

Vad kan du berätta om Evertons supporterförening Swedish Toffees? Är du involverad i den?

Jag är med som suppleant i styrelsen, men jag gör egentligen inte så mycket arbete. Vi har en ordförande som heter Erik Pråmell som känner väldigt många i klubben och så har vi Tobias Dahlsjö, som är sekreterare och storfixare. Han fixar allt. Magisk!

De är de två som driver det hela tillsammans med Thomas Hane som också sköter sociala medier.

Jag är med på alla resor. Vi har medlemsresa en gång om året. De senaste åren har vi varit 70-80 st på varje resa. Föreningen har totalt drygt 500 medlemmar.

Vad har ni för arrangemang på medlemsresorna utöver matchen?

Det är skitroligt med medlemsresorna! De är helt fantastiska! Vi har alltid en kväll på en pub som heter The Players, inte långt från Goodison. Det är som en ganska risig klubb, med rätt få gäster. Övervåningen däremot är draperad med Evertonprylar. Vi hyr övervåningen av puben, kör ett quiz och bjuder in någon gammal spelare, ofta någon från 70- eller 80-talet. Det är de som jag tycker är roligast att lyssna på. Ibland har vi fått åka till Finch Farm (Evertons träningsanläggning) och kolla på en U23-match. Matchlediga dagar försöker några hitta en annan match i närheten, t ex i Manchester. Man har tre-fyra dagar där man springer runt, umgås och snackar – jag tycker det är helt underbart! Tre-fyra dagar då man har det jäkligt trevligt.

Uppladdning inför match brukar ske på puben Thomas Frost (Wetherspoons). Vi väljer den för att man ska kunna få ta med sig söner på puben. De som inte har söner med sig fortsätter till Royal Oak eller The Winslow – de här lite mer klassiska, sunkiga pubarna…

Hur följer du Everton i dag? 

Så fort de visas på Viasat så ser jag matchen. Tyvärr blir det inte så ofta som Everton visas som lördagsmatch numera. Sedan har jag ju familj och tre barn, så ibland kan det bli eftersändning som jag kollar fast jag redan vet resultatet.

Sedan är det nätet. Hela tiden följer man Everton på olika ställen.

När inte lördagsmatchen sänds direkt brukar jag lyssna på Everton Radio, för de kommentatorerna är jäkligt roliga att lyssna på. Det är nästan roligare än att se på TV!

Jag tittar gärna på Match of The Day när jag är i England.

Hur många matcher med Everton har du sett?

Jag började rätt sent. Jag växte upp i Boden och mina föräldrar skulle aldrig kommit på idén att åka med mig och se på fotboll. Det var först när jag drog ihop egna pengar och fick med mig ett gäng kompisar som det blev av. Det var först 1998 det blev verklighet. Då var jag 28 år och då ska man komma ihåg att jag var Evertonfanatiker. Sedan dess har jag försökt åka så mycket som möjligt. Numera åker jag en gång per år. Då får jag oftast med mig min numera 15-årige son, som också håller på Everton.

Hur ser du på dagens Everton?

Nu är det ett lag i spillror. Jag vet inte vad som hände. Vi var rätt positiva inför säsongen med Koman, men sedan visade sig att han inte visste vad han gjorde. Kanske kan de hitta lite moral efter vändningen till 3-2 (mot Watford). De måste bygga om. Fel typer av spelare har värvats. Det ska bli väldigt intressant att se vem som blir näste manager, för det sätter ju prägel på hur framtiden kommer att se ut. Pengar finns och ambitionen är att vara uppe där och tävla om Champions League-platserna. Det är jäkligt svårt – det räcker inte med pengar nuförtiden.

Två veckor efter intervjun utsågs Sam Allerdyce till ny manager för Everton.

Vilka äger Everton?

Jag kan ta det från början. John Moores var en affärs- och industriman från Liverpool, som byggde upp Littlewoods. Familjen ägde till en början både Liverpool och Everton. John Moores var Evertonfan och brorsan tror jag var Liverpoolfan. De kallades för “the check book millionaires” – de var rätt rika under 60- och 70-talet. Det var också John Moores som sparkade en manager (Johnny Carey) på en taxiresa. När de klev ur taxin sade John Moores “By the way, you’re fired”. Everton hade alltid varit rika och det har varit Mooresfamiljen som höll ihop det. När John Moores dog så dog även intresset från Mooresfamiljen och dessutom började pengarna sinade lite. 1994 tog Peter Johnson, en Liverpoolsupporter som ägde Tranmere, över klubben. Men det var en katastrof. Allting sket sig och då klev Bill Kenwright, en teater- och filmproducent in. I december 1999 fick han ihop ett konsortium som kunde köpa majoriteten av aktierna så att de fanns i rätta händer. Sedan dess har han drivit klubben, många år med rätt lite pengar. Han har ett riktigt Evertonhjärta. I februari 2016 klev den iranske affärsmannen Farhad Moshiri in och köpte 49,9 % av aktierna. Moshiri har enormt mycket pengar och tanken är att han ska utöka sitt ägande i Everton så att han får majoritet. Med honom kommer pengarna. Sedan Moshiri kom in är Everton en av de rikare klubbarna.

Hur ser du på dagens Stoke?

Jag har aldrig gillat Mark Hughes som manager. Jag tycker att Stoke har ett rätt bra lag på papperet. Det är lite spretigt, men en del fantastiska spelare. Det är inte lika starkt i dag som för två-tre år sedan, så jag tycker att Mark Hughes har misslyckats lite med att få Stoke att kliva upp en nivå. Det tycker jag att han misslyckades med i Manchester City och i varje klubb han varit i, så jag tycker nog att Stoke skulle ordna en ny manager. Samtidigt säger man ju att managers ska få bygga sina lag. Det tog t ex fyra år för Alec Ferguson innan något började hände med Manchester United och tre år för Howard Kendall i Everton på 80-talet.

Det krävs nog någon succévärvning för att få lite ny energi. Jag tror inte att det finns någon succéera som inte startat med en lång uppbyggnadsfas och den tiden får du inte i dag. Många klubbar skulle gynnas av ge managern mer tid. Frågan i detta fall är väl om Hughes redan har fått denna tid?

Sju veckor efter intervjun fick Mark Hughes sparken och ersattes av Paul Lambert.

Vilka svenska spelare har representerat Everton?

Stefan Rehn, Anders Limpar, Niclas Alexandersson, Jesper Blomqvist och Tobias Linderoth.

Av dem så var Anders Limpar (1994-1997, 66 ligamatcher/5 mål) störst. De pratas fortfarande om Limpar. Dels var han med och vann FA-cupen, dels hade han ju någonting som gör att alla gillar honom. Limpar var extremt uppskattad på Goodison Park. Den gamle managern Joe Royle pratade under en medlemsresa för några år sedan och sade att han har sett få spelare med ett bättre tillslag än Limpar.

Stefan Rehn (1989-90, 4/0) fick väl egentligen aldrig någon riktig chans. Han var lite fel spelartyp och kom in i ett lag där det var hård konkurrens om mittmittfältsplatserna med betydligt tuffare lirare:  Norman Whiteside, Stuart McCall och Paul Bracewell (129 matcher i Stoke, 1979-83).

Jesper Blomqvist (2001-02, 15/1) lirade i Everton under en period när Everton var lite på dekis och gjorde inte mycket väsen av sig.

Niclas Alexandersson (2000-04, 58/4) gjorde bättre ifrån sig, men om du frågar Evertonsupportrar så är han ingen spelare som går till historien. Han kom dessutom till Everton i ett jäkligt stökigt läge – Everton var inte bra då. Alexandersson var mycket bättre när han lirade i Sheffield Wednesday.

Tobias Linderoth (2002-04, 40/0) var en bra värvning på papperet, men saknade både lite speed och självförtroende.

Anders Limpar, Everton

Vad tror du om framtiden för engelsk fotboll?

Jag vet inte. Det känns lite som att det kommer bli tudelat. Det kan mycket väl bli en europeisk superliga. De rika lagen kan inte vara utanför Champions League alltför, så de vill ju säkra upp det. Det kan bli lite grann som det är i USA med NFL och collegefotbollen. Det ena är en underhållningscirkus och det andra mer genuint och båda är lika populära fast med olika utgångspunkter.

Man ser det lite grann redan i dag. Jag tycker t ex att det är jättekul att gå på Championship- eller League One-matcher för att så att säga komma lite “närmare”. Även Stoke och Everton känns ju lite stora i de här sammanhangen.

Den riktningen ser jag, men det kan förändras om pengarna försvinner.

Förut var jag rädd för den utvecklingen, men nu är jag inte lika rädd.

Vad tror du om det engelska landslaget?

Jag har tappat tron på Englands landslag. Jag har alltid följt dem i EM- och VM-turneringar. Jag konfunderas alltid över hur fantastiskt tongivande spelare helt plötsligt blir väldigt mediokra när de drar på sig landslagströjan. Det kan vara pressen, för det är sällan jag ser ett engelskt landslag prestera väl. Jag måste säga att 1986 när de åkte ut med Argentina i kvartsfinalen var de riktigt bra.

Efter skada på Bryan Robson och efter att Ray Wilkins blivit avstängd blev uppställningen: Shilton – Stevens, Fenwick, Butcher, Sansom – Steven, Hoddle, Reid, Hodge – Beardsley, Lineker. En liten Evertontouch med fyra spelare i startelvan: Gary Stevens, Trevor Steven, Peter Reid och Gary Lineker.

Spelmässigt var man med mot Argentina, det var bara att Maradona gjorde de här grejorna (handsmålet och solomålet). Tyvärr byttes John Barnes in lite för sent, annars hade nog England kunnat vända matchen.

När kommer nästa bok? Är det någon på gång?

Ja, jag vill ju skriva en till på ungefär samma tema men jag har inte kommit på än vad det ska vara. Jag har massor av idéer, men nu gäller det bara att prångla ut den här boken. Samtidigt tänker jag ju fortsätta med poddarna.

Jag skulle vilja plocka några ämnen och gå på djupet. Jag fick gallra rätt hårt när jag skrev den här boken. Tanken med den här boken var att den skulle vara lite svepande men att jag dyker ner och lyfter upp några roliga grejor. Men sedan ska allt stämma. Förlaget ska tycka att det är kul, den ska kunna sälja.

Vilken upplaga var det på Tipsextraboken?

4 000 ex. Sålt 1 400-1 500 hittills. Jag har fått flera beställningar från Swedish Stokies. Det är skitkul!

Fördelen med boken är att den är ganska tidlös. Nästa Premier League-start blir ju ett bra försäljningstillfälle, likaså julen. Polaris förlag är nystartat. Det var det danska förlaget Politiken som vill slå sig in på den svenska marknaden och börja utmana Bonniers och andra förlag. Det har var faktiskt den första boken som Polaris gav ut.

Har du något annat som du vill tillägga?

Det var jättetrevligt att få komma och snacka med er på årsmötet. Det är alltid lite roligare att prata med de som man vet har genuin kunskap om sitt lag. Då kan man spinna vidare på saker – det blir rätt roligt.

För mig är det en grej jag aldrig glömmer, när jag stod och pratade i frack på ert årsmöte (Per skulle vidare på en doktorsmiddag och hade inte tid att byta om!). Jättetrevligt!

Detsamma kan jag säga. Det var mycket trivsamt att sitta och surra om Stoke och gamla Tipsextraminnen över en kopp kaffe. Tack för det, Per!

 

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.