Under rubriken ”Swedish Stokies’ throw-in” kommer vi, med ojämna mellanrum, att publicera krönikor, betraktelser, berättelser och annat smått och gott.
Denna gång har vi en berättelse i tre delar om groundhopping, författad av Robert Lindberg. De publicerades ursprungligen i Facebookgruppen Fotbollsresenärerna. Här kommer del 1.
Textförfattaren, Robert Lindberg,
föddes 1954 och växte upp i Huddinge
Centrum. Robert har en gedigen
fotbolls- och idrottsbakgrund. Säker
straffskytt (100 %) i Sörskogens IF,
fotbollsdomare, basketspelare och –
tränare, skribent och redaktör på Vi Tippa. På senare år med groundhopping som hobby. Hittills har han besökt inte mindre än 177 arenor: 143 i Sverige, 23 i England och 11 i Spanien, Tyskland, Skottland, Wales, Finland, Belgien, Nederländerna.
24 timmar, tre länder, tre matcher del 1
Fredag 27 oktober 2023, avspark 20.00
Eerste Divisie (andraligan i Nederländerna, av sponsorskäl även kallad Keuken Kampioen Divisie)
Parkstad Limburg Stadion (kapacitet 19 979, endast sittplatser)
SV Roda JC Kerkrade – Jong Ajax 2-1 (1-1)
Publik: 8 312 personer.
Program: 44 sidor i fyrfärgstryck, A4-format, fanns att plocka åt sig gratis i klubbshopen utanför arenan, det missade jag. Inne vid arenans Service Punt fanns inga program. Svagt!
Inträde: €17,50 (211 kronor enligt banken).
Flyget lämnar Arlanda fredag morgon klockan 06.00, via Köpenhamns Kastrup till Düsseldorf. Därifrån tåg till gränsstaden Aachen där jag checkar in på hotell. Lite vila innan jag bordar en buss på linje 44 som för mig över gränsen till nederländska Kerkrade där jag en dryg halvtimme senare kliver av vid hållplatsen Kerkrade Parkstad Stadion.
Arenan invigdes 15 augusti 2000 och är belägen i utkanten av själva staden, precis som nästan alla nyare arenor. Närmsta grannar, förutom en vidsträckt parkeringsplats, är ett antal köpcenter med många välkända firmanamn plus en gigantisk stormarknad – i själva arenabyggnaden! Hela området är omringat av trafikleder. Mysfaktor? Fråga inte!
Sportvereniging Roda Juliana Combinatie Kerkradeär resultatet av en kombination av klubbar, vilket framgår av namnet. År 1954 genomfördes dubbla sammanslagningar i Kerkrade. SV Bleijerheide (bildad 1914) slogs ihop med SV Kerkrade (1926), blev Roda Sport, och amatörklubben Juliana (1910) gick samman med nybildade Rapid ’54 (1954), blev Rapid JC. Den 27 juni 1962 slogs Roda Sport ihop med Rapid JC, blev den nuvarande klubben vars namn vanligtvis förkortas till Roda JC. År 2010 lades stadens namn till klubbnamnet.
Roda JC åkte ur Eerste Divisie under sin första säsong 1962-63 och det tog dem åtta säsonger att ta sig upp ur tredjeligan. Två säsonger senare vann de Eerste Divisie vilket innebar att de säsongen 1973-74 debuterade i Eredivisie, högsta ligan. Där var klubben bofast under 41 säsonger, ofta på övre tabellhalvan. Säsongen 1994-95 nådde de sin högsta ligaposition när de slutade på andra plats. De har nått cupfinalen vid sex tillfällen, vunnit två gånger (1996-97 och 1999-2000).
I trakten kring Kerkrade har det brutits kol sedan 1700-talet. Samtliga kolgruvor stängdes på 1960-talet men minnet lever kvar i klubbens smeknamn ”De Koempels”,”Kolgruvearbetarna”.
Kerkrade har omkring 50 000 invånare men det bor omkring dubbelt så många i närområdet. Till närområdet räknas i allra högsta grad den tyska staden Herzogenrath. Kerkrade utgjorde ursprungligen den västra delen av staden Herzogenrath. När Konungariket Nederländerna skapades i samband med Wienkongressen 1815 drogs riksgränsen rakt igenom staden. Den västra, numera nederländska delen av staden fick heta Kerkrade. Gränsen löper mitt i gatan Neustraße/Nieuwstraat och utmärktes fram till 1991 med en tre decimeter hög mur. Fordonstrafikanter tvingades ta sig mellan länderna via särskilda gränspassager medan gångtrafikanter inte hade några större problem att kliva över muren och vandra fritt mellan Tyskland och Nederländerna.
Roda JC har sedan början av 1990-talet fört diskussioner med flera grannklubbar i regionen Limburg om ett samgående, främst med Fortuna Sittard, men ännu har inget av projekten kunnat ros i land.
Klubben har tappat mark på senare år. Kanske ett sammanträffande att tillbakagången inleddes när stadens namn hängdes på klubbnamnet, vilket var ett villkor från stadens styre för att de skulle sponsra klubben. Några års balansgång med omväxlande upp- och nerflyttningar följde. I maj 2018 försvann klubben ner i Eerste Divisie. Där är de fortfarande kvar. Efter fjolårets 15:e plats verkar det som om lyckan vänt under nye managern Bas Sibum. När jag besöker Kerkrade har det avverkats elva omgångar och Roda JC toppar tabellen. 27 matcher återstår.
40-årige Sibum hade som defensiv mittfältare en 17 år lång proffskarriär hos sju olika klubbar, varav en säsong hos Roda. Efter sex år hos Eerste Divisie-klubben FC Emmen, först som ungdomstränare, sedan assisterande A-lagstränare, gör Sibum nu sin första säsong som huvudansvarig A-lagstränare.
Kvällens motståndare heter Jong Ajax. Det betyder i klartext att det är storklubbens Ajax’ U21-lag. Fram till 2013 tillhörde Jong Ajax Beloften Eredivisie (fritt översatt ”Löftenas förstadivision”), Nederländernas främsta reservliga som de vann åtta gånger på 21 säsonger. Säsongen 2013-14 utökades Eerste Divisie från 18 till 20 lag. Då släpptes reservlagen in och de tilldelades tre platser som gick till Ajax, PSV och Twente.
Inga reservlag tillåts gå upp i högsta serien – Jong Ajax vann Eerste Divisie säsongen 2017-18! De får inte heller spela i den nationella cuptävlingen KNVB Beker. Reservlagen i Eerste Divisie har egna spelartrupper. Spelarna får inte vandra fritt mellan A-laget i Eredivisie och Jong-gänget i den lägre divisionen, eventuella övergångar måste ske under ett fastställt transferfönster. Spelare som ännu ej gjort 15 A-lagsmatcher i högsta serien kan dock fortfarande gästspela i andralaget.
Denna säsong är det fyra klubbar som har Jong-elvor i Eerste Divisie. Förutom Ajax är det AZ, PSV och Utrecht. Jong Ajax ligger sämst till av dessa, har endast vunnit en match och ligger sist med sina sex poäng. Med moderklubben Ajax för närvarande placerad på nedflyttningsplats i Eredivisie ser det mörkt ut för den gamla storklubben och talangfabriken.
Ajax löften ser till att matchbilden överraskar, åtminstone mig. Bortagrabbarna skaffar sig ett tydligt spelövertag via teknisk och finurlig fotboll men de släpper till ytor bakåt som Roda gärna utnyttjar. I 9e rasslar det i ”Huddinge-nätet” nedanför mig men assisterande vinkar. Hemmalagets ledningsmål kommer i stället fem minuter senare och är en följd av naivt försvarsspel hos Ajax. Roda vinner boll två gånger i gästernas straffområde – där borde bollen skickats bort men de rödvita vill gärna vara konstruktiva i alla situationer. Här straffas dom. Venezolanen Enrique Pena-Sauner skickar obönhörligt in bollen lågt i långa hörnet. 1-0.
Jong Ajax fortsätter att dominera bollinnehavet och de får bättre ordning på defensiven. Roda skapar inte mycket framåt. Här inleds en trend som följer mig över hela helgen. Det mesta spelet förläggs på motsatt sida sett från min läktarplacering.
Jag noterar att gästerna har ett par, tre fräsande avslut som stryker utanför stolparna. Från minut 35 har de ett bastant tryck mot Rodas straffområde, skapar två jättelägen. Första skottet blockas av försvarare, hemmamålvakten Koen Bucker svarar för en briljant räddning på andra.
1-1 kommer fullt logiskt i 39e. Ajax-spelarna har fått trilla boll alldeles för länge och dessutom ostört kring hemmalagets straffområde. Hemmaförsvaret svajar och Tristan Gooijer svarar för en kort lyftning fram i mitten, Nassef Chourak hinner före målvakten och styr bollen i nät. Snyggt samarbete två 19-åringar emellan.
Det verkar som om hemmatränaren tagit i med skarpen under pausen ty gultröjorna kommer ut med mer offensiva ambitioner. Ändå är de nära att hamna i målmässigt underläge, och det efter en egen frispark nära motståndarnas straffområde. Bollen dunkas stenhårt mitt i muren vilket ger utrymme för en snabb omställning. Inte friläge men det avslutas med ett rappt skott och målvakten tvingas till en stilfull räddning.
Roda skruvar åt tumskruvarna, attackerar tungt. Ajax-målvakten, engelske Charlie Setford, svarar för en kanonräddning på en nick från nära håll, ser sedan hur ett annat nickavslut seglar tätt utanför. Roda dundrar på, skott efter skott blockas och i 66e kommer utdelningen. Mittfältaren Sami Ouaissa, spelskicklig och utmanande 19-åring i hemmalaget, gör sig spelbar i mitten, lägger ut till vänster. Bollen spelas in i mitten, fastnar på en försvarare, Rodas mittfältsgeneral Walid Ould Chikh hugger direkt, skottet från straffområdeslinjen hittar in via stolpen. 2-1!
Efter målet håller Roda trycket uppe. De skapar ett par, tre bra lägen men avslutar utanför. Det måste komma ytterligare hemmamål. Jag tror det, det gör förmodligen även alla 8 311 hemmafansen – bortasektionen gapar helt tom! Jag ser det som ett argument MOT att ha reserv- eller ungdomslag med i det ordinarie seriesystemet. När inte ens familj och vänner kommer och tittar. A-lag brukar ha några fans som åker och hejar på bortamatcherna.
Mitt i Rodas envetna offensiv (på andra planhalvan!) bestämmer sig hemmastaben att byta ut två offensiva pjäser, dels den spjutspetsen Metehan Guclu, dels tidigare omnämnde Ouaissa. Jag ställer mig frågande till detta. Och, mycket riktigt. Två minuter senare snickrar Jong Ajax ihop sitt första anfall sedan omställningen i 50e. Och vi är nu inne i 75e! Det ger dock inte mer än en hörna som inte leder till något alls.
I 82a har ”löftena” skaffat sig en ny hörna och ser en möjlighet till kvittering, skickar fram det mesta de har. Hörnan blir misslyckad och leder till en ruskig Roda-omställning som avslutas med en lobb över målvakten, som är alldeles för långt ute. Bollen seglar över det öppna målet, där kan man tala om små marginaler.
I det här läget, med åtminstone tio minuters fotboll kvar att spela, då börjar folk gå!? Hallå! Det står 2-1. Bortalaget jagar kvittering och lämnar stora luckor bakåt. Vad som helst kan hända. Då går man väl inte?
Roda kontraslår gärna och borde dödat matchen. Ajax-målvakten håller liv i spänningen, svarar för flera kvalificerade räddningar under slutskedet. Gästernas slutoffensiv är aldrig tillräckligt vass för att på allvar hota Rodas ”givna” trepoängare.
Hemmafansen firar segern som om laget redan säkrat uppflyttning. Kanske ett sätt att vädra ut inneboende ångest. ”Tänk att vi inte kunde damma av bottenlagen utan vi måste bita naglarna in i det sista.”
Själv får jag upp värmen i kroppen genom en promenad i omgivningarna, en besök i öppen bensinmack blir ett välkommet stopp. Nästa buss tillbaka till Aachen kommer om 40 minuter och jag håller ett rejält avstånd till omkring dussinet ölstinna och högröstade fans vid hållplatsen. Jag tvingas ändå dela buss med dom under nästan en halvtimme. Det gick, det med!
Sponsorlunch/reseberättelse 2024 Förra säsongen gjorde Stoke City lite ändringar i sponsorupplägget för de sponsorer som sponsrar spelarnas tröjor. Det nya upplägget innehåller en ”Stoke City Player Sponsor Lunch” för två […]
LÅNSPELARE, BRA ELLER DÅLIGT? Lånspelare är något vi i större utsträckning har fått börja vänja oss vid efter att Stoke degraderades från Premier League. Detta är på inget sätt något […]
Medlemmar i Swedish Stokies kallas härmed till ordinarie årsmöte lördagen den 26 augusti 2023. Tid: 14.30 Plats: Teodoras, S:t Eriksgatan 53B, Stockholm (T-banestation Fridhemsplan). Enligt stadgarna ska årsmötet hållas före september månads utgång och […]
Bli först med att kommentera