Under rubriken ”Swedish Stokies’ throw-in” kommer vi, med ojämna mellanrum, att publicera krönikor, betraktelser, berättelser och annat smått och gott.
Phil Jagielka gjorde under sin 1,5 år långa sejour i Stoke 50 matcher (47 i ligan) och nådde under våren 2023 upp i imponerande 800 matcher för “club and country”. Vi bad Evertonkännaren Per Malmqvist Stolt att dela med sig av sin syn på fenomenet Phil Jagielka
Text: Per Malmqvist Stolt
Phil Jagielka – en Evertonlegendar eller ej
När blir en spelare legendar? Frågan är inte lätt och kräver nog en hel del funderingar över definitioner och dess gränsdragningar. Antal matcher, landskamper, prestationer på planen, titlar, inflytande i laget, förmågan att kliva fram i avgörande lägen med mera och så vidare. Är Phil Jagielka en Everton-legendar?
Stoke-spelare i ett Evertonhjärta
Först vill jag bara konstatera att Stoke har en speciell plats i mitt fotbollshjärta. Inte minst eftersom två av mina allra största ungdomsidoler – Adrian Heath och Paul Bracewell – kom från just Stoke, även om den senare tog en sväng förbi Sunderland. Visst, det har funnits både större och bättre spelare som lirat i både klubbarna, såsom exempelvis Roy Vernon och Howard Kendall, men även spelare som Mike Pejic samt Mike Bernard vill nog också ha ett finger med i spelet. Listan kan göras längre, men för mig kommer det alltid vara Adrian Heath, Paul Bracewell och nu – Phil Jagielka.
Genombrottet i Sheffield United
Jags startade faktiskt i Evertons akademi och sedan bar det av till Stoke och Manchester City, men det var först i Sheffield United det tog riktig fart då han skrev sitt första professionella kontrakt med The Blades 1998. Redan sjutton år gammal debuterade han säsongen 1999/2000 och två år senare var han ordinarie. Undan för undan växte han in i laget och blev snart en viktig kugge, om inte den viktigaste.
Jags förmåga att kunna spela på – i stort sett – vilken position som helst var något han fick praktisera under sina år i Sheffield. Inte minst den gången han hoppade in som målvakt för den skadade Paddy Kenny och höll nollan i de 34 minuter som återstod av matchen. Han var också tongivande när The Blades gick upp till Premier League 2006, bara för att åka ur året efter. Jags kände dock att han bevisade sin förmåga på den allra finaste av arenor och i juli 2007 skrev han på för David Moyes Everton.
Doldislegendarer
Heath och Bracewell är två Everton-hjältar som aldrig riktigt fått den uppskattning de förtjänat. Svåra skador förhindrade en hel del, och ändå hann de med så mycket.
Bracewell var tänkt att åka med till VM 1986 och hade varit dominant på mittfältet under Evertons mästarsäsong 1984/85. En skada satte stopp för allt och han blev borta under två säsonger. Trots detta kom han tillbaka och gjorde en strålande karriär i främst Sunderland och Newcastle, men hans landskampsfacit stannade vid tre, där det kunde bli så många fler.
Adrian Heath var Howard Kendalls första stora affär. Det skulle bli åtta säsonger i Everton, men när klubben var som bäst, drogs han ofta med skador, förutom säsongen 1986/87, då han var en av nycklarna till ligasegern. Evertons center Graeme Sharp spelade med ett otaligt antal forwards under sin långa Everton-karriär, såsom Andy Gray, Bob Latchford, Gary Lineker och Tony Cottee, för att nämna några. Men ingen var så bra – enligt Sharp – som Heath.
Två obesjungna hjältar som nog aldrig fått tillräcklig uppskattning för deras insatser i Everton utanför Evertons krets. Phil Jagielka påminner lite om dem. Älskad och uppskattad av fansen, framförallt för hans ledarskap och flexibilitet, såväl som att det aldrig var några problem runt honom som spelare. Varken på eller utanför planen. Men utanför Merseyside och Yorkshire känns det som han inte alls fått den uppskattning han är värd.
Långsamt start på Everton-karriären
Karriären i Everton tog inte fart direkt. På samma sätt som vänsterbacken Leighton Baines dröjde det ett tag innan David Moyes släppte till en ordinarie plats. Jags fick ofta spela högerback eller defensiv mittfältare innan han fick ta plats på den position där han är allra bäst – mittbackens. Först säsongen 2008/09 kan man säga att Jags var ordinarie i mittförsvaret. Tillsammans med Joleon Lescott bildades ett svårdyrkat mittlås. Jags dirigerade, läste spelet, vann det mesta i luften och hade en snabbhet som nog inte skådats sedan Kevin Ratcliffes dagar. År 2008 debuterade han i det engelska landslaget.
Höjdpunkten nåddes i FA-cupsemifinalen 2009 när han satte den avgörande straffen mot Manchester United, vilket säger en hel del om Jags moral, då han säsongen innan missade en avgörande straff i UEFA-cupen mot Fiorentina. Tyvärr skadade han sig blott sex dagar efter semifinalen.
Legendarkampen
Everton har en lång tradition av inflytelserika mittbackar. Brian Labone styrde Evertons mittförsvar under det framgångsrika 1960- och början av 70-talet. Lite senare tog en viss Mick Lyons över som mittback och lagkapten och skulle leda laget bakifrån under ett decennium där Everton inte lyckades kamma hem några titlar.
Lyons spelade hela tolv säsonger i Everton, utan att ta hem en enda titel, men det sas att han blödde blått blod.
Därefter tog en viss Kevin Ratcliffe över. Walesaren skulle bli än mer framgångsrik än Labone när det gäller antal titlar och ledde klubben under dess mest framgångsrika period i historien. När Ratcliffe klev av kaptenskapet tog en annan mittback över. Den store och hårde Dave Watson, som ledde klubben under upp- och – mestadels – nedgångar men spelade i vart fall ihop till en ligatitel och FA-cup.
Dessa fyra mittbackar täcker – i princip – fyra decennier som lagkaptener för Everton FC. Labone och Watson var engelska landslagsmän, Ratcliffe lirade i Wales medan Lyons aldrig fick göra någon landskamp för England. Det är dessa Jags ska jämföras med.
Tog inga titlar
Jags gjorde kaptensbindeln till sin och täckte själv ett drygt decennium (2007 – 2019). Han gjorde fler landskamper för England än Labone och Watson. Faktum är att Jags med sina 40 landskamper är den som gjort näst flest matcher någonsin för England under sin tid i Everton. Hela 40 landskamper, endast slagen av Jordan Pickford som passerat femtiogränsen. Visst, Alan Ball, gjorde ju nästan åttio landskamper, men bara 39 under sin tid i Everton. Sett till hur många fler landskamper man gör idag, så kanske ändå Brian Labone var en större engelsk landslagsman med sina 26 fighter, där han även tackade nej till VM 1966.
En annan nackdel för Jags är att han inte tog några titlar med Everton, vilket Labone, Ratcliffe och Watson gjorde. Men det är svårt att se att någon av de andra giganterna var lika allsidiga som Jagielka. En allsidighet som kanske också har legat honom i fatet. Inte briljant på något, men alltid bra på det mesta.
Landslagskarriären kunde nog också gått bättre. Två stora mästerskapsturneringar blev det, men han lyckades aldrig göra mittbacksplatsen i landslaget till sin. Han var definitivt bättre som klubblagsspelare. I Everton blev han värd sin vikt i guld innan han valde att 2019 återvända till moderklubben Sheffield United för att sedan gå vidare till Derby och Stoke.
Phil Jagielka – en Evertonlegendar
Phil Jagielka kommer i Everton-ögon alltid vara en legendar, men utanför klubben – förutom möjligtvis i Sheffield U – lär han inte nå upp till herrar som Brian Labone och Kevin Ratcliffe. Mycket därför att han aldrig tog några titlar eller dominerade i landslaget. Det är kanske orättvist att jämföra honom med Labone och Ratcliffe, men han är där uppe på parnassen i Evertons fotbollssocitet och definitivt större än mer dolda hjältar som Heath och Bracewell.
Jags är en Everton-legendar. Legendarskapet kommer dessutom att bli starkare med åren, eftersom vi Everton-fans nog kommer se tillbaka på den tiden som en period då Everton överpresterade, mycket tack vare Jagielka. Då gnällde vi över att vi aldrig tog några titlar, men med tanke på hur det gått på senare år, så kommer vi nog att se tillbaka på den tiden som något ljust. Tiden då Phil Jagielka styrde Everton från sin mittbacksplats.
Phil Jagielkas karriär i siffror:
Sheffield United (1999-2007, 2019-21) 309 matcher/22 mål
Everton (2007-19) 385/19
Derby County (2021-22) 21/0
Stoke City (2022-23) 50/2
Engelska landslaget (2008-16) 40/3
Bilderna är i tur och ordning från
- www.geograph.org.uk, © Copyright William Starkey
2. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Hull_City_v_Everton_2014_(1).jpg, publiceras med stöd av https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/deed.en
3. Stoke City FC
4. Engelska ebay
Bli först med att kommentera