Sponsorresan 2018/19

Bruno Martins Indi och Bertil Pålsson. "Sponsorresan 18/19."

Reseberättelse oktober 2018

Bertil Pålsson berättar om sponsorresan säsongen 18/19

Faktum är att det var andra gången som jag hade turen att vinna sponsorpaketet. Förra gången det begav sig var när Stoke tog emot Manchester United på nyårsdagen och jag fick träffa den mycket sympatiske och ödmjuke Mark Wilson (känns som en evighet sen han representerade The Potters). Det var den fantastiska säsongen när man avslutade med att spöa 2019 års båda Champions Leaguefinalister med sammanlagt 9-1 i de två sista hemmamatcherna. Men nu var det match i The Championship mot Birmingham som gällde. Inte fullt lika glamoröst, men det skulle visa sig att arrangemanget hade finslipats och blivit snäppet bättre än sist.

Avresan

Vi, dvs hustrun och jag, hade bestämt oss för att ta kvällsflyget från Köpenhamn till Manchester så vi kunde avsluta arbetet på torsdagen i lugn och ro och ta bilen till Kastrup. Flyget avgick inte förrän vid 22-tiden så vi skulle anlända till Manchester Airport vid 23 och räknade med att vara i Stoke runt midnatt. Vi hade fått hjälp av Sarah på Tollgate som beställt taxi från bolaget Lucky Seven, vilket jag varmt kan rekommendera. Både billigt (40 pund från flygplatsen till Stoke) och komfortabelt. Vi fick veta av en senare anlitad chaufför att de har ett begränsat antal förare med lite finare bilar som får köra dessa resor till och från flygplatsen och även skjutsa vissa Stokespelare, som inte hade hunnit ta körkort, till träningarna. Nu visade sig att motorvägen var avstängd så vår taxi fick köra en långsammare väg genom diverse småorter i stället. Vi kom fram till Tollgate närmare ett på natten men där var några glada norrmän som såg till att baren höll öppet trots den sena timmen.

Fredagen

Fredagen var vikt för shopping. Vi tog taxi till Hanley och blev avsläppta vid gamla kyrkan. Denna hade förvandlats till en loppis/antikshop och det var lite känsla av Antiques Road Trip när vi gick runt och letade efter fynd. Dock uteblev inköpen pga att platsen i våra resväskor var lite för begränsad. Vi skulle ju ta en tur i Intu Potteries, det stora köpcentret i Hanley, och ha plats för en del klädinköp…
Väl där utforskade hustrun effektivt de delar som intresserade henne och jag höll mig mest i den del som innehåller Starbucks och Stoke Citys shop.

Lördag – matchdagen

På lördagen skulle vi vara i receptionen på BET365 stadium kl 11.15. Efter en liten stund dök Hazel Bailey upp. Det var Hazel som hade hand om oss förra gången också så det var ett kärt återseende. Vi fick gå några trappor upp och blev bjudna på ett glas champagne tillsammans med andra som var sponsorer av olika slag. Efter ett tag kom vår värd för dagen, som liksom förra gången var Terry Conroy.

Terry är härlig att lyssna på när han berättar och han guidade oss runt på stadion med stopp i bl.a. Stanley Matthews Lounge där vi fick höra honom berätta om vilken fantastisk sportsman Stanley Matthews var som trots att han i många matcher blev väldigt bryskt behandlad av motståndarna aldrig gav igen. Vi fick också en guidning i hemmalagets omklädningsrum där det blev gissningstävling om Peter Crouch’s skostorlek.

Väl till bords i Tony Waddington Suite fick vi hälsa på våra bordsgrannar på ena sidan som sponsrade James McCleans matchtröja. På andra sidan satt Jack Butlands tröjsponsor Geoffrey och hans hustru. Dessa var mycket trevliga och när matchen så småningom var över erbjöd de oss skjuts till Tollgate, där Geoffrey för övrigt spelar snooker de flesta söndagar med några vänner. Geoffrey berättade att han var den första som sponsrade Peter Crouch’s tröja när denne kom till Stoke. Bedriften möjliggjordes tack vare ett mail till klubben innan bläcket på Peters underskrift hunnit torka. Efter att det ryktats att Crouch skulle kunna lämna Stoke inför eller under en säsong (jag har inget minne av att jag läst om det) tog Geoffrey det säkra före det osäkra och ”högg” Butland i stället.

Så småningom blev det dags att gå ner till spelaringången för att träffa vår man, Bruno Martins Indi, och få tröjan signerad. Vi var på plats i god tid och de flesta i laget hann passera innan Bruno kom till stadion. Det gjorde att vi kunde samla lite autografer åt en yngre Swedish Stokiesmedlem och jag fick en liten pratstund med både Bojan och Peter Crouch. Den senare signerade också sin bok som jag hade köpt dagen innan i shopen i Hanley. Han är otroligt lättsam och trevlig och skrattade gott när jag berättade att vi kom från en grannort till Hässleholm vilket påminde honom om hans korta sejour i den skånska staden. Så här i efterhand känns det extra lyckat att jag fick träffa honom under hans sista höst i Stoke. Till slut kom så Bruno Martins Indi och vi fick ta emot tröjan som ju var dagens stora uppgift. Bruno är en mycket ödmjuk och vänlig kille och jag hoppas verkligen att han blir kvar i klubben ett tag till.

Peter och Bertil pratar Hässleholmminnen

Efter att vi hade träffat spelarna var det dags för trerätters middag. Man kunde välja mellan olika rätter med både fisk, kött och vegetariskt och både hustrun och jag var mycket nöjda med anrättningarna.

Matchen var min trettonde på Britannia/Bet365 Stadium och det skulle visa sig att de också var ett oturstal i detta fall. Matchen var jämn men skulle till slut avgöras med ett kontringsmål från Birminghams sida. Det var för övrigt min fjärde raka förlust på plats efter att jag sett Zlatan sånär åka från sitt enda besök i Stoke med en förlust i bagaget (men Wayne Rooney kvitterade som bekant i sista minuten på frispark) Nåväl, det blev i alla fall ett slut på min ”Olle Nordin-svit” 1-2, 1-2, 1-2 (mot i nämnd ordning Liverpool, Tottenham och Crystal Palace).

I pausen serverades det kaffe och vi hann också med en drink. Både kaffet och drinken värmde mer än spelet som varit ganska händelsefattigt. Andra halvlek blev inte så mycket bättre och som jag nämnt så blev det, som det skulle visa sig bli flera gånger under säsongen, ett motståndarmål på en kontring i slutet av matchen. Ridå.

När matchen var slut kom vi tillbaka till Tony Waddington Suite och blev bjudna på engelsk paj och här presenterades också ”Sponsors Man of the Match” som lämpligt nog blev just Bruno Martins Indi. Han var förstås glad för det men förklarade att han hade förstås hellre sett att de hade vunnit matchen.

Man of the Match

Eftersom vi ju blivit erbjudna skjuts av vår nyvunne vän Geoffrey fick vi lugnt sitta kvar vid bordet och vänta på att bilköerna från stadions parkering hade minskat. Men det fanns ju möjlighet att införskaffa förfriskningar så det gjorde ju inget. När vi väl hade kommit ner till parkeringen kom Terry Conroy, som förstås kände Geoffrey väl, och tog avsked och önskade oss en bra hemresa.

Söndag – shopping och hemresa

Vi skulle inte flyga från Manchester förrän vid 19-tiden så vi hann med en tur till Hanley på söndagen för lite kompletterande shopping. Även för taxiresorna inom staden rekommenderar jag Lucky Seven då dessa har taxameter i mobilen. Dock används denna bara om man har beställt bilen via deras app eller telefon. Haffar man en bil på gatan är det inte säkert att de vill sätta på taxametern. Jag har blivit blåst en gång på en tur med ett annat bolag från stadion till järnvägsstationen som kostade 15 pund (i stället för ca hälften) eftersom jag inte gjorde upp priset innan.

När våra resväskor blivit fulla var det dags att bege sig till Manchester Airport igen. Även återresan gick på småvägar och det var roligare nu när det var ljust och man kunde njuta av naturen och se de fina husen som kantade vägen på flera ställen. Chauffören berättade också att några av de samhällen vi passerade utanför är hemorter för fotbollsspelare både i Stoke City och i Manchesterklubbarna. Tyvärr fanns det inte tid att åka inom och titta närmare på de fina husen där. Det får bli en annan gång.

Flygplatsen i Manchester är inte den roligaste att resa ifrån. Det är trångt och kan vara mycket köer innan säkerhetskontrollen och jag rekommenderar att man bokar prioriterad genomgång senast dagen innan. Man slipper då de värsta köerna och har man tur slipper man undan den slumpmässiga kontrollen av handbagaget som kan ta en förskräcklig tid. Alla som flyger för första gången och inte vet att man måste ha ev. vätskor i en liten plastpåse tycks resa just från Manchester.

Till slut kom vi ändå igenom och kunde borda planet för hemfärd. Trötta, men med en fantastisk upplevelse rikare. Jag rekommenderar verkligen alla medlemmar i Swedish Stokies att delta i utlottningen till sponsorpaketet. Det kan vara just DU som får möjligheten att åka.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.