Sponsorlunch/reseberättelse 2024
Förra säsongen gjorde Stoke City lite ändringar i sponsorupplägget för de sponsorer som sponsrar spelarnas tröjor. Det nya upplägget innehåller en ”Stoke City Player Sponsor Lunch” för två personer i Tony Waddington Suite på bet365 Stadium. Lunchträffen innehåller bland annat Q&A med en f d Stokespelare, välkomstdrink, tvårätters lunch samt att man får träffa sin spelare efter lunchen.
Förra säsongen hade ingen svensk möjlighet att åka på sponsorlunch så då sände vi två av våra Stokevänner, Jeff Peake och Paul Swancott, att representera Swedish Stokies. Då vi från och med denna säsong sponsrar Viktor Johanssons bortatröja så var det väl hög tid att även ha svensk Swedish Stokies-representation på sponsorlunchen. Ingen ansökan hade kommit in och då fick ordföranden skrida till verket.
Sponsorlunchen skulle gå av stapeln en tisdag, så då gällde det att hitta någon Stokematch som låg nära i tiden. Det fick bli Stoke-Hull på fredagskvällen och det skulle visa sig bli några ytterligare fotbollsmatcher under resan.
Avresa från Arlanda fredag lunch mot Manchester med nya numret av Offside som läslektyr. MAN är långt ifrån en av mina favoritflygplatser. Denna gång fick jag vänta på bagaget i 70 minuter. Till slut kunde jag äntligen borda tåget mot Stoke-on-Trent för att därefter taxi till Newcastle-under-Lyme där jag skulle husera. Närmare bestämt på Borough Arms Hotel i centrala Newcastle. Jag kan rekommendera att bo i Newcastle av flera skäl. Det är en väldigt trevlig stad med många fina pubar och restauranger, hotellen är i allmänhet billigare än i Stoke och det är smidigt att ta sig till Stoke. Det är inte mer än fem-tio minuters taxiresa till Hanley eller till Penkhull.
Uppladdningen inför fredagens match blev denna gång den mycket trevliga puben Lambourne Inn i Fenton. Efter några förfriskningar och lite snack i puben tog jag en taxi till bet365 något tidigare än vanligt. Jag tänkte att jag skulle testa Fanzone (Boothen Quarters) på nytt. Till skillnad mot premiärdagen var det fullt med folk och långa köer, så det fick bli ett besök på Ricardo’s för att förfriska sig. Fanzone går absolut inte att jämföra med en vanlig, hederlig ”pubuppladdning” utan får väl snarare ses som ett komplement. Framför allt om man sitter på Boothen End eftersom Fanzone är öppen i halvtid för Boothenåskådarna. Det har inneburit att kioskköerna inte längre är brutalt långa utan man hinner oftast med att handla.
Matchen mot Hull City kändes ganska bra till en början. En jämn förstahalvlek med ett litet övertag för Stoke, både spel- och målmässigt efter att Wilmot gjort ett riktigt grant nickmål på hörna. Andra halvlek skulle dock visa sig bli en annan historia. Stoke föll ihop som ett korthus och efter tre fatala försvarsinsatser (onödig straff – Bocat, indianare – Wilmot, kasst försvarsspel – Burger) stod Hull som segrare med 3-1. Viktor var väl den av Stokespelarna som kunde kvittera ut bäst betyg. Han var chanslös på målen och tog återigen en straff, tyvärr lyckades dock straffskytten slå in returen denna gång. Kvällen avrundades med några gravöl på Gardeners.
Lördagen inleddes med Oatcake på det charmiga caféet Oscar i Newcastle, följt av lite förmiddagsshopping på Sports Direct innan det var dags för match nummer två. Cupmatch för Hanley Town mot Sherwood Colliery i FA Trophy, en cupturnering för lag som spelar på nivå 5-8 i ligasystemet. Matchen var ingen riktig höjdare. Hanley, som spelar på nivå 8, var det vassare laget och vann rättvist med 1-0. I särklass bäst på plan var den spelande tränaren i Hanley, den gamle Stoke City-bekantingen Ryan Shotton (en vecka senare nåddes vi av beskedet att Shotton sagt upp sig!). Under slutdelen av matchen kunde man höra åska på håll och precis efter slutsignalen öppnades sig himlen och regnet började fullkomligen vräka ner. Det blev en snabb retur till Newcastle och en i övrigt stillsam afton.
Höstrusket fortsatte under söndagen när det var dags för match nummer tre. Tyvärr gjorde regnet och kylan att det bara var 306 åskådare när Stoke City Women ställdes mot Wolverhampton på bet365. Det blev en riktigt tuff och välspelad batalj som svängde fram och tillbaka och till slut slutade med ett rättvist kryss, 2-2. Tre av de fyra spelarna som Swedish Stokies sponsrar var på planen medan den fjärde, Sophie Thompson, var avstängd (jag frågade inte varför 😊). Liz Hobson stod i mål och gjorde det med den äran med ett par riktigt fina parader. Molly Holder spelade mittback och kapten Roisin Kivel spelade wingback. Även Molly och Roisin gjorde bra ifrån sig, men man undrar varför den offensivt duktige Roisin inte spelar längre upp i banan. Nåja, det känns ju igen från herrlaget att Stokemanagers nuförtiden väljer att spela spelare i fel position. Tilläggas kan att ”vår” gamla spelare Beth Roberts spelade vänsterback i Wolves.
Måndag förmiddag ägnades åt lite distansarbete innan det blev lunch på Polite Vicar tillsammans med Swedish Stokies hedersledamot, Adrian Oldfield. Min favorit hotel manager tillsammans med Basil Fawlty. Match nr 4 på programmet var Stoke U21 mot Arsenal. Jag ägnade eftermiddagen åt att hitta lite nya pubar och utforskade ett för mig helt nytt område, väster om Newcastle Road. Det blev tre nya pubar, men ingen som riktigt föll mig på läppen. Lite för mycket ”Sunday dinner pubs” för min smak. Efter denna upptäcktsfärd begav mig till bet365 för kvällens match. Det var ingen direkt höjdarmatch, men man kunde trots det se att det fanns mycket fotbollskunnande på planen. Inte minst gjorde Freddie Anderson, Vivs grabb, bra ifrån sig. Det är svårt att tro att killen bara är 17 år gammal. Matchen såg länge ut att sluta 0-0, men efter en målvaktstabbe i 96:e och sista minuten avgick Arsenal med en 1-0-seger.
Tisdag och det var dags för min fjärde visit på bet365 på fem dagar. Jag hade bjudit med Adrian på sponsorlunchen i Tony Waddington Suite. Det kändes rätt bra att bjuda tillbaka lite efter allt som Adrian fixade för Swedish Stokies under Tollgateåren. Efter välkomstdrink och lite mingel vankades det lunch. Efter lunchen intervjuades Mamady Sidibé av Jonty Sargeant. Det var mycket intressant att få höra om Mamas karriär och hans tid som spelare i Stoke City. Mama arbetar sedan ett antal år som en av Stoke Citys talangscouter.
Efter intervjun kom huvudnumret för dagen. Stokes spelare presenterades en efter en och äntrade salen. Vid vårt bord satt Sam Gallagher och Viktor Johansson med respektive sponsorer. Det var väldigt trevligt att få en pratstund med Viktor. Han är verkligen precis lika trevlig som det intryck man får av honom i intervjuer. En hyvens kille helt enkelt. Jag berättade att vi har en stundande medlemsresa i oktober och frågade om han har möjlighet att träffa oss under den. Det gör han gärna, så förhoppningsvis får vi en träff med honom i oktober.
Efter lunchen var det dags för en ny pubupptäcktsfärd. Denna gång traskade jag runt i Hartshill, som ligger precis intill Newcastle-under-Lyme. Det finns en pubrunda som kallas The Hartshill Mile och innefattar tolv pubar, men den har jag aldrig vågat mig på. Denna gång blev det två nya pubar: Noah’s Bar och Jolly Potters. Noah’s Bar var inte särskilt märkvärdig, men Jolly Potters var en trevlig bekantskap. En mysig pub med en trevlig, äldre gentleman som landlord. Jag förärade honom naturligtvis ett Swedish Stokies-pin. När jag satt i puben kom en annan äldre herre vid namn James fram och berättade att han hade jobbat på Rörstrands i Lidköping två år på 70-talet. Jag måste säga att jag var imponerad av att han fortfarande kunde en hel del svenska och dessutom med ett näst intill accentfritt uttal. Efter att ha pratat en stund om Rörstrand, Gustavsberg, Stig Lindberg och andra svenska formgivare var han tvungen att gå iväg för att hämta sina barnbarn. Ett lika trevligt som oväntat möte.
Efter besöket på Jolly Potters blev jag upplockad av min kompis Jeff som skulle visa mig några pubar på landsbygden. Vi inledde med att åka till Gresley Arms, ca 5 km utanför Newcastle. En fantastiskt mysig pub med en härlig utsikt där man kan se långt in i Wales. Därefter styrde vi kosan mot Kidsgrove och hamnade på Rifleman Inn, som ligger strax söder om Kidsgrove. Fish’n chips och lite snack med det lokala dartgänget som spelade seriematch. Vi rundade av kvällen med ett besök på Blue Bell Inn i Kidsgrove, ännu en fantastiskt mysig pub. Om du besöker Kidsgrove så kan jag verkligen rekommendera ett besök.
På onsdagen var det dags att åka hem igen efter ännu en trevlig tripp till Stoke-on-Trent. Känslan var väl precis som vanligt: Väldigt kul att vara tillbaka i Stoke, roligt att träffa gamla vänner och göra nya bekantskaper, kul att upptäcka några nya pubar och en viss besvikelse över resultaten. Resultaten till trots så var det värt besväret. Precis som vanligt.
Bli först med att kommentera