Påsk i Stoke: Fyra dagar, fyra matcher

PÅSK I STOKE – FYRA DAGAR, FYRA MATCHER

Påsken är ofta ett ypperligt tillfälle att åka till England och klämma lite fler matcher. Denna påskhelg blev vi till slut åtta Swedish Stokies som tog oss till Stoke-on-Trent. För min del blev det lite groundhopping: fyra matcher på fyra dagar.

DAG 1

På långfredagens morgon blev det avfärd i ottan från Premier Inn mot järnvägsstationen för att därefter ta oss österut till hamnstaden Hull. Bortatruppen bestod av tre från Claessonklanen, Lelle Svanberg och undertecknad. Tåget rullade ut från Stoke-on-Trents station 06.55 och efter byten i Stockport och Sheffield så var vi framme i Hull tre timmar och 20 minuter senare. Vi grundade med en frukost på Wetherspoons innan vi i sakta mak började röra oss mot arenan. Vi hade inte riktigt gjort vår hemläxa – vi tog en väg till arenan som var snudd på pubfri. Nåja, till slut hittade vi i alla fall några vattenhål innan vi anlände till MKM Stadium en bit innan matchstart.

MKM Stadium är en riktigt trevlig, tät arena. I vanlig ordning för Stokes del var det ett massivt bortafölje på plats (slutsålt, 2 346 Stokies) med bra tryck. Hull kändes ganska vassa, men Stoke var verkligen solida matchen igenom. Hull hade stort bollinnehav, men Stoke lyckades ganska bekvämt neutralisera Hull. Allt eftersom så började Stoke ta över matchen. Med 20 minuter så gjorde Laurent 0-1 på en hörna (!) och vild glädje utbröt i Stokeklacken. På övertid fick vi hjärtat i halsgropen när Iversen tvingades till en fin parad på Hulls bästa chans under matchen. Hoever gjorde strax därefter 0-2 i 93:e och tre tunga poäng var bärgade. Inte minst glädjande för Vincent, som för första gången fick se Stoke ta tre poäng.

Efter en promenad till stationen blev det hemfärd till Stoke, denna gång med byten i Leeds och Manchester. Returresan var lite mer av mjölktågskaraktär, så efter 4,5 timmes tågresa var vi äntligen tillbaka i Stoke. Man kan lugnt konstatera att resan hade varit bra mycket jobbigare utan de tre poängen.

DAG 2

På lördagen stod Macclesfield – FC United of Manchester på programmet. Jag och Lelle tog en promenad från Hanley till Stoke Town Centre längs kanalen. Lite trevligare väg än om man går den vanliga vägen. Promenaden gick bra trots en ilsken svan samt att Lelle fick för sig att han skulle skalla en bro. Både bron och Lelle höll, så den matchen blev oavgjord.

Efter 20 min tågresa var vi framme i Macclesfield. Vi besökte George & Dragon, en av flera mycket trevliga pubar i Macclesfield, innan vi begav oss mot arenan. Leasing.com Stadium heter den nu för tiden. Jag föredrar det gamla namnet, Moss Rose. På vägen dit fick vi syn på en person med ryggsäck som var på väg åt samma håll som vi. Lelle sade ”jag slår vad om att det där är en tysk groundhopper”. Lelles okulära besiktning visade sig vara helt korrekt. Det var St Pauli-supportern Ingo på väg till Burnley som passade på att se en match på vägen dit. Vi har väl alla våra böjelser, så även Ingo. Han vill alltid få en bild på sig tillsammans med lagmaskoten.

Förra gången jag var i Macclesfield (2019) så hette laget Macclesfield Town och spelade i League Two. Klubben gick tyvärr i konkurs i september 2020 och månaden efter grundades Macclesfield FC. Nu har de avancerat till Northern Premier Division (nivå sju) och kommer med stor sannolikhet att ta sig till play off för en plats i National League North.

Moss Rose byggdes 1891 och har naturligtvis byggts om ett antal gånger sedan dess. Kapaciteten är i dag ca 5 300. En rätt mysig arena som man har investerat över 4 miljoner pund i under de senaste två åren. Ett riktigt trevligt inslag är en biergarten som täcker ca 1/3 av ena långsidan. Tyvärr lär de inte få behålla denna om de tar klivet upp till National League North. Jag har egentligen bara ett minus att ge Moss Rose: plastgräset!

Det var rätt tydligt redan från matchstart att The Silkmen var det vassare laget. 3-1 blev slutresultatet. Publiksiffran var fina 4 298 och det var rätt bra tryck på läktarna, inte minst på bortasektionen. Jag uppskattar bortaföljet till ca 600.

Jag hoppas att fler svenska fotbollsresenärer tar chansen att kolla på matcher i lägre divisioner när de åker över. Det är förvisso sjunde nivån, men standarden är i flera avseenden riktigt hög. Bra fysik, bra teknik och bra spelförståelse. Några av Macclesfields spelare skulle mycket väl kunna hävda sig på hög svensk nivå. Efter en öl på puben Jolly Sailor så tog vi oss tillbaka till Stoke. Det blev en mellanlandning på klassiska Glebe innan vi sammanstrålade med Henke och Jobbi på Greyhound i Penkhull. Jag kan verkligen rekommendera krubbet på Greyhound. Riktigt, riktigt bra pubmat. Vi avrundade sedan kvällen på mysiga Beehive.

DAG 3

På söndagen så åkte de andra på fest hos Sue, den tidigare landladyn på White Lion. Jag tog mig till Clayton Wood för att se Stoke City Women ta sig an Halifax. Där stötte jag ihop med Jon Walters som förärades en Swedish Stokies-halsduk. Han var precis lika ”down to earth” som alla andra gamla spelare man mött. Det var riktigt trevligt att få språka lite med Stokes Technical Director som veckan efter blev utsedd till Sporting Director. Nåja, för mig är han Super-Jon oavsett titel.

Damernas match var en ganska tät tillställning, som slutade 1-1. Stoke var det något bättre laget, men krysset var dock inte helt orättvist. Målskytt för Stoke blev en av de tjejerna som Swedish Stokies sponsrar, Molly Holden. Jag pratade lite med backen Sophie Thompson efter matchen och lämnade över några Swedish Stokies-muggar till ”våra tjejer”.

Efter matchen traskade jag mot Stoke Town Centre och hittade en riktigt trevlig pub på London Road, The Cottage. The Cottage ligger mindre än fem minuters gångväg från Wellington, så det kan vara väl värt att göra en liten avstickare vid tillfälle.

Kvällen rundades av med ett besök i Newcastle-under-Lyme. Middag på Monsoon och sedan några öl med min kompis Richard på Artisan Tap och Old House at Home i Hartshill. Ytterligare två pubar som jag verkligen vill rekommendera.

DAG 4

Annandag påsk och ännu en match. Sedvanlig matchuppladdning i Stoke Town Centre, först på Liqour Vaults och sedan på Staff of Life. Nu fick vi förstärkning i form av far och son Hörnell, Mats och Axel, som tagit tåget från Manchester. Timmarna före match var i vanlig ordning som en riktig bra förfest. Det är alltid lika härligt före matchstart när pubarna fylls på med folk och atmosfären tätnar. En liten höjdpunkt, oavsett utgången i matchen.

Matchen mot Huddersfield var tyvärr inte alls lika bra som Hullmatchen. Det kändes som att vi (som vanligt) återföll i gamla synder med långsamt spel, dålig press och oceaner av ytor på mittfältet. Matchens höjdpunkt kom i början av andra halvlek, när Hoever bröt in från högerkanten och skruvade in bollen med fel fot i bortre krysset. Bollen kom i perfekt vinkel för oss på Block 19, Boothen End. Definitivt en utmanare till årets mål. Målet innebar 1-1, vilket också blev slutresultatet.

Vi rundade av matchen tillsammans med några Stokevänner på stadionpuben Ricardo’s. Där stötte vi ihop med ännu en gammal Stokelirare, Dave Regis (Cyrille Regis lillebror), som var med i Stokes seriesegrande lag säsongen 92/93. Med risk för att bli tjatig, det är fantastiskt trevligt att träffa gamla Stokespelare! 

Det blev en intensiv påskhelg i Stoke-on-Trent med avstickare till Hull och Macclesfield. I vanlig ordning väldigt kul att träffa vänner i Stoke och hänga med trevligt ressällskap. Fyra poäng på två Stokematcher får man väl beteckna som ett godkänt facit. Jag ser redan fram mot nästa resa.

Up The Potters!