Stoke City har ett speciellt förhållande till Arsenal. Till skillnad från vad många tror, så går rivaliteten längre tillbaka än 2008 eller 2010. Rivaliteten har varit speciell alltsedan Stoke två säsonger i rad (1970/71 och 1971/72) blev brutalt bortdömda i två FA-cupsemifinaler. Mer om det en annan gång.
I november 2008 mötte Arsenal för första gången Stoke i Premier League och nu skulle rivaliteten få nytt bränsle. Efter att ha förlorat med 2-1 på Britannia, så började Wenger gråta ut på presskonferensen. Han anklagade Stokespelarna för att avsiktligt ha skadat Walcott och Adebayor, Stoke var “cowards” och ett “dirty team”. You know the drill – det har nu pågått i snart åtta års tid. Wengers gnäll och anklagelser intensifierades när Ryan Shawcross gjorde sin olyckliga tackling på Aaron Ramsey i februari 2010 och har sedan fortsatt match efter match, år efter år. Samtidigt som jag föraktar hans återkommande gnäll, bortförklaringar och falska anklagelser, så måste jag erkänna att det finns en viss njutning i att se och höra dem efter att Arsenal ännu en gång gått bet på The Brit.
I en match 2012 kom det som blivit mitt Favourite Wenger Moment på The Brit (låt vara att Whitehead går omkull lätt).
“Let’s all do the Wenger, na na na na”:
Faktum är att Arsenal bara slagit Stoke en enda gång av de nio mötena på Britannia som spelats sedan Stokes avancemang till Premier League:
1 nov 2008 Stoke v Arsenal 2-1 Mål: Fuller, Olofinjana
24 jan 2010 Stoke v Arsenal 3-1 (FA-cup) Mål: Fuller 2, Whitehead
27 feb 2010 Stoke v Arsenal 1-3 Mål: Pugh
8 maj 2011 Stoke v Arsenal 3-1 Mål: Jones, Pennant, Walters
28 april 2012 Stoke v Arsenal 1-1 Mål: Crouch
26 aug 2012 Stoke v Arsenal 0-0
1 mars 2014 Stoke v Arsenal 1-0 Mål: Walters (straff)
6 dec 2014 Stoke v Arsenal 3-2 Mål: Crouch, Bojan, Walters
17 jan 2016 Stoke v Arsenal 0-0
Be the first to comment