Så var det dags igen, bara två månader sedan förra besöket. Linköpingsgrabbarna Micke Hjalmarsson & Fredrik Bergström hade föreslagit en tripp till Stoke över Boxing Day och nyår och jag var inte sen att haka på. Man Utd hemma, Everton och West Brom borta lät minst sagt lockande.
Annandagsmorgon. Upp i ottan för tidig avresa från Arlanda. Vi var lite oroliga för tidsschemat eftersom FA fått för sig att Stoke vs Manure skulle vara den tidiga matchen på annandagen. Flighterna rullade dock på utan några större förseningar och jag kunde sammanstråla med Linköpingsmaffian på flygplatsen strax efter tio. Vi tog en taxi till Quality Hotel i Hanley, checkade in och fortsatte sedan taxifärden till Britannia och var på plats kvart över elva. Biljettuthämtning, burgare, öl på Delilah’s Bar och sedan var vi redo för match.
Vi hade platser på långsidan, ganska nära Boothen End. Det var riktigt skönt att, till skillnad från de föregående gångerna, slippa sitta alltför nära bortaklacken. Det var emellertid inte bara platserna som var bra, utan Stoke visade verkligen framfötterna. Bojan gjorde 1-0 i 19:e efter förarbete av Johnson och Arnie utökade ledningen till 2-0 med en hästspark bara sju minuter senare.
Stoke dominerade matchen stort och segern var kassaskåpssäker. Det var riktigt bra tryck på The Brit och 2-0-segern var definitivt i underkant. Manure mäktade bara med två riktiga farligheter på 90 minuter, men vid båda tillfällena gjorde England’s Number One, Jack Butland, fina räddningar. En satsad femhundring på Stokeseger till 3,3 gånger pengarna gjorde inte direkt dagen sämre.
Efter matchen gick vi världens långsammaste gåsmarsch från The Brit till Gardeners Retreat. Där var det minst sagt överbefolkat, så vi tog i stället en taxi till Olde Bull & Bush (f d Gray’s Corner) där vi sammanstrålade med vår kamrat Mike Hall. Därefter gjorde vi ett besök på Staff of Life. En trevlig pub, även om muggen inte direkt luktade citron. Kvällen avrundades med en pilsner på Walkabout, nära hotellet. Minst sagt en mycket bra start på vår lilla jul- och nyårstripp.
Söndagen inleddes med en längre promenad till Festival Park, där vi passerade vår kompis Peter Coates lilla firma innan vi still slut kom fram till Stoke Ski Centre.
Efter att ha traskat tillbaka och bunkrat upp på Tesco strålade vi samman med stokien Mats Larlind med följe på Coast to Coast, en av flera nya restauranger nära bion i centrala Hanley. Därefter följde lite shopping på Primark, innan det sedan var dags för krubb på Rift & Co. Efter burgare, ribs respektive Caesarsallad, kände vi att det var dags att förnya oss: vi gav oss i kast med drinkmenyn och inmundigade var sin Strawberry Mojito och Singapore Sling. Nästa anhalt blev famösa Burton Store eller Pig Pen (svinstian) som den puben kallas i folkmun. En lite speciell pub, men likt alla pubar i Stoke så har den sin egen charm. Sista stoppet för aftonen blev Bull’s Head, där Micke introducerade sin drink Backswing.
Måndag och det var dags för en tripp till Liverpool. Vi hängde med Mike Halls gäng och tog halvnio-tåget till Liverpool med byte i Crewe. Väl framme i Liverpool anslöt Staffan Strand med sonen Filip. Full English på Wetherspoons, innan vi knallade vidare till den mysiga lilla puben Coopers. Nästa stopp var helig mark: The Cavern, där The Beatles har uppträtt mer än 300 gånger.
The Cavern ligger vägg i vägg med de lokaler där “original-Cavern” låg. Cavern lär vara en exakt kopia av originalet och det var en lite andaktsfull känsla att besöka The Cavern. Efter Cavern gjorde vi ett kort besök snett över gatan på The Grapes, innan vi tog en taxi mot Goodison. Ett snabbt pit-stop på The Abbey, som ligger ett stenkast från Goodison, och sedan marsch mot arenan.
Det var mitt första besök på Goodison Park: en klassisk, härlig, gammaldags engelsk arena. Vi hade platser med restricted view, men lyckades klämma in oss på lite bättre platser lite längre upp på läktaren. Matchen då? Ja, den blev rätt skaplig. Stoke gick till halvtidsvila med 2-1-ledning efter två granna mål av Shaqiri. Shaqiris första balja var en snabb omställning där alla i forwardstrion var inblandade och det andra var ännu läckrare. En halvvolleylobb över Howard efter en fin djupledsboll från Bojan.
Everton tog dock greppet om matchen under första halvan av den andra halvleken och gick upp till ledning med 3-2. Med kvarten kvar kändes läget lite hopplöst, men sedan kom vändningen: Joselu kvitterade till 3-3 på en distinkt volley med tio minuter kvar och i den tredje övertidsminuten ordnade Arnie en straff. Arnie tog själv hand om straffen och trots att han halkade till i skottögonblicket lyckades han sätta straffen säkert. Stämningen i Stokes bortafölje var lätt extatisk när domaren strax efter detta blåste av matchen och 4-3-viktorian var ett faktum.
Efter en bits promenad tog vi taxi till Wetherspoons igen, där firandet fortsatte under en dryg timme innan vi gick till stationen. På tåget tillbaka till Stoke-on-Trent språkade jag en stund med en äldre engelsk gentleman. Han var Evertonsupporter sedan barnsben och trots att han bott i London sedan 1967 så brukar han se Evertons alla hemmamatcher. Han har gjorts så med undantag för några år när hans barn var små. Respekt! Förutom det så talade han i väldigt varma ordalag om Niclas Alexandersson som var något av en favorit under hans tre säsonger i Everton. Tyvärr avbröts vårt samtal, då det kom direktiv om att resande till Stoke skulle ta ett annat tåg. Efter lite förseningar kom vi hem till Stoke vid tiotiden. Kvällen rundades av med Match of The Day, där Lineker, Shearer och Danny Murphy fullkomligt öste beröm över BMX (Bojan-Marko-Xherdan).
Tisdagen inleddes med en morgonpromenad till Burslem och Vale Park.
Efter lite shopping (Ann Summers & Primark), pubbesök på Unicorn Inn och Albion avslutades kvällen med pizza och Leicester v Man City.
Onsdagen startade med en morgonpromenad och oatcakes i Hanley centrum. Därefter tog vi en taxi till Longton för att göra ett besök på Gladstone Pottery Museum.
Tyvärr visade sig muséet vara stängt över jul och nyår, så det besöket får anstå till ett senare tillfälle. I stället gick vi till Longton Snooker & Pool Club, där jag och Micke blev medlemmar för en dag. På LS&PC avhölls de första inofficiella Swedish Stokies-mästerskapen i biljard med undertecknad som segrare. Efter lunch på Fish Net i Longton och en öl på George & Dragon begav vi oss till Park Inn i Longton. Park Inn hade precis blivit utsedd till Pub of the Month i Sentinel och det var verkligen en trevlig och lite “classy” pub. Efter lite presentinköp inför nyår samt ett besök på puben Market Tavern rundades kvällen av med Sunderland v Liverpool och tipskomposition på Walkabout. Vi gjorde var sina enkelrader som vi sedan slog ihop till ett 384-raderssystem. Raden skulle sedermera visa sig ge sju rätt. Uselt!
Nyårsaftonen inledde vi med en Full English på Tontine.
Besök på Auctioneer och Franky’s Bar följde under dagen innan det var dags för lite siesta på hotellet. Lugnet bröts när brandlarmet gick. Jag kan avslöja att det är lite av en pulshöjare när brandlarmet börjar tjuta när man sitter på muggen. Efter att ha rafsat på mig lite kläder och gått mot lobbyn så visade det sig vara falskt alarm. Enligt uppgift skulle brandlarmet ha utlösts av att en hotellgäst duschat väldigt varmt. Det var kanske inte den bästa (bort)förklaringen man hört. Nåväl, kvällen fortsatte med en middag på Portofino på Marsh Street, en italiensk restaurang som visade sig vara en trevlig bekantskap. Bra och prisvärt krubb.
När middagen var över tog vi taxi hem till Mike i Burslem. Efter en öl hemma hos honom och Marie knallade vi till deras kvarterspub Park Inn. En liten pub i fiendeland (läs Port Vale-land). När vi gjorde entré fick vi några aningen reserverade blickar, men ju längre kvällen led desto mer tinade folk upp.
Timmarna rullade på och plötsligt hade klockan blivit nästan tolv. Vid tolvslaget skulle naturligtvis Auld Lang Syne sjungas. Sången sjöngs medan alla höll varandra i händerna med armarna i kors, d v s man håller personer till vänster i sin högra hand och personen till höger i sin vänstra hand. Jag har tidigare spenderat två nyårsaftnar i London och jag måste säga att det är förbaskat trevligt att fira nyår i England.
Nyårsdagen ägnades helt och hållet åt rest and recuperation.
Lördag och matchdag. Vi tog återigen rygg på Mikes gäng. Avfärd med tåg 08.45 med Englands näst största stad, Birmingham som destination. Väl framme i Birmingham intogs frukost på The Railway. Om du någon gång besöker Birmingham, så kan jag varmt rekommendera frukosten på Railway. Kanonfrulle! Därefter följde pubbesök på i tur och ordning Bacchus, Trocadero och Briar Rose innan vi tog tåget till West Brom och knallade till The Hawthorns.
Tyvärr lyckades inte Stoke hålla samma nivå som under de föregående två matcherna. En ganska medioker tillställning som borde ha slutat med kryss efter Super-Jons kvittering, förstördes helt när domare Lee Mason felaktigt gav Cameron ett rött kort med tio minuter kvar. Efter flipperspel i Stokes straffområde kunde West Brom göra 2-1 i den tredje och sista tilläggsminuten. Surt! Tåg tillbaka till Birmingham, besök på The Old Contemptibles och Prince Albert’s Lounge innan vi till slut tog tåget tillbaka hem till Stoke.
Söndag och Linköpingsgrabbarna flydde landet. Om det var regn och blåst de tidigare dagarna, så vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva denna dag. Vädret uppmuntrade inte direkt till några utomhusaktiviteter, så jag ägnade större delen av dagen åt “inre tjänst” innan jag åkte hem dagen därpå.
Som alltid förbaskat skoj att vara i Stoke. Mycket bra ressällskap, många trevliga pubbesök, väldigt kul att åka med Mikes grabbar på bortamatcherna (även om jag måste erkänna att det tog lite på krafterna med tolvtimmarspass), mycket trevligt nyårsfirande på Park Inn och sist men inte minst två kanonmatcher av tre.
Nu får jag ge mig till tåls till slutet av februari, då det antingen blir Aston Villa på The Brit eller ligacupfinal på Wembley. Up The Potters!
Bli först med att kommentera