2 november
Äntligen dags att åka över till England igen och det blir två matcher precis som förra gången, Coventry borta och Brighton hemma. Jag hämtar upp Nick o Tommy på morgonen. Jag kör denna gången med, det gäller att inte frångå traditionerna när det gick så bra sist. Planet lyfte från Sturup kl 10 och efter en halvtaskig flygning (var det pilotens första?) så landade vi på Stansted kl 11 lokal tid. Hämtade bilen på Budget (också precis som förra gången) och drog iväg norrut.
Efter en snabblunch på en pub så var vi framme i Bromsgrove ca kl 15. Drog hem en sväng till Nick’s föräldrar och hälsade på dem innan vi var framme hos Dave. In med packningen snabbt och sedan dök Dave’s kompis Nick och hans son upp i sin bil, han ska köra till matchen. Hämtade upp Mark innan vi drog ut på motorvägen mot Coventry. När vi närmade oss så skulle vi försöka hitta den nya Ricoh Arena, gamla Highfield Road har “gått i pension”. Det var inte helt lätt att hitta dit, men efter lite letande hittade vi äntligen. Det blev inget pubbesök pga arenaletandet, vi fick ta några pints inne på arenan i stället. Ingen av oss tre har något supporters card så Dave hade fixat in oss på gästlistan till matchen, det funkade alldeles utmärkt. Ca 1000 Stoke-fans hade slutit upp denna kvällen, kanske man kunde väntat sig några fler. Det är ju inte jättelångt mellan städerna men Stoke’s dåliga form på sistone var väl en orsak.
Första 10 i matchen började Stoke hyfsat men sedan tog Coventry över fullständigt och 1-0 kom inte helt oväntat. Stoke’s försvar såg otroligt svagt ut, det var rena hönsgården ibland. Men helt plötsligt så dök chansen upp strax innan paus och Taggart, som var tillbaka i laget då Duberry var avstängd, gjorde 1-1 på ett skott utifrån. I andra svängde matchen över helt till vår fördel och Gallagher avgjorde tillställningen med ett härligt placerat skott. De 1000 Stoke-fansen lät nu som om det vore betydligt fler när Delilah drog igång. Det var ganska lugnt resten av matchen men med den domaren så kunde man ändå inte slappna av. Härlig start på resan, 3 poäng som verkligen behövdes efter ett antal mindre bra matcher. Och våra segersviter håller i sig! Efter lite bilköer och felkörning så var vi hemma hos Dave strax innan midnatt. En segerwhisky tog vi innan vi gick och la oss. Imorgon är det den…
3 november
…och det är min födelsedag. Jag fick ju en present i förskott igår med tre poäng mot Coventry. Idag kommer nästa då vi ska vi ta oss till Britannia Stadium för ett möte med Terry Conroy. Jag o Nick har ordnat så att Terry möter oss där kl 11. Efter en stadig frukost på ett varuhus på vägen så landade vi strax efter kl 11 på Britannia Stadium.
Terry mötte upp och vi presenterade oss för varandra. Det blev en underbar rundtur, vi gick in i de olika sviterna (Waddington, International mfl). Vi var nere i gymmet, omklädningsrummet och hela tiden berättade Terry en massa, både gammalt o nytt. Turen avslutades med att gå ner till planen och ta plats på avbytarbänken, men vi fick inte beträda själva gräsmattan som Andy precis höll på att klippa. Under rundturen träffade vi på Sidibe, Buxton, Bangoura och Sigurdsson. Vi pratade med Sigurdsson en lång stund, han var väldigt trevlig. Det var verkligen en upplevelse att träffa Terry. En oerhört trevlig människa som berättade en hel del om sig själv och klubben. Han hade svårt att minnas en del av alla matcher han spelat, men Nick påminde honom om en del härliga matcher/mål han gjort och det såg han ut att uppskatta. Han berättade att han fortfarande träffar en del gamla spelare, t ex Mike Pejic och John Mahoney. Vi fick också veta att den gamla strikern John Ritchie drabbats av alzheimers Vi prydde Terry med en härlig Halmstad BK-pin och tackade honom för att han tagit sig tid för vår del.
Efter några pints på en fin pub i Newcastle så stack vi hem till Bromsgrove igen. Det blev ett pubbesök på kvällen innan vi gick hem och spanade in videon Stoke City Magic Moments som jag hade tagit med mig hemifrån. Nick blev frustrerad när han fick se detta band, vi skulle ha vunnit ligan den säsongen om inte.. Alan Hudson, Jimmy Greenhoff, Denis Smith mfl , vilket lag vi hade… Det blev ganska tidig sänggång i och med att vi ska upp tidigt i morgon den…
4 november
…för att åka till Snowdonia i Wales och vandra uppför Mount Snowdon som är 1085 meter högt. Dave’s kompis Charlie hämtade upp oss på morgonen och efter ca 3 timmars bilfärd var vi framme. Vilket fantastiskt landskap det var i detta område. Vädret var bra ända tills vi närmade oss Snowdonia. Tyvärr var det riktigt dåligt väder, regn och blåst. Vi startade vandringen men efter 1 ½ timma så vände jag och Tommy tillbaka till bilen. De tre engelsmännen fortsatte upp till toppen och vi fick ju höra sedan att vi hade bangat ur. De tjatade om att England hade slagit Sverige med 3-0. Men vi får väl bjuda på det, det är ju inte så ofta de slår oss nu för tiden… Var det 1968 senast?
3 timmar hem i bilen, in i duschen, på med nya kläder och sedan en rejäl pubrunda.Vet inte hur många pubar vi var på men trevligt hade vi. Träffade en del kompisar till Dave, en del av dem hade vi träffat vid vår senaste resa hit. Avslutade kvällen med en fantastiskt god curry på någon indisk restaurang. Givetvis så avslutade vi med en sängfösare hemma hos Dave. Imorgon är det den…
5 november
…och då är det Guy Fawkes Day. Har ni hört talas om det? Det är “bonfire night” runt om i England och då smälls det en hel del raketer. Här kommer en liten förklaring på engelska för er som är intresserade: In 1605, Guy Fawkes and a group of conspirators attempted to blow up the Houses of Parliament. Before they were able to carry out their plan they were caught, tortured and executed. Every year since then we have traditionally celebrated his failure by letting off fireworks and burning an effigy of ‘Guy’. När man vaknade så kände man av lite av gårdagens pubrunda, kanske inte så konstigt.Tog det lite lugnt på morgonen, jag och Tommy gick ut en runda och shoppade lite. Det är ju match idag, Brighton ska få sig en rejäl omgång, och vi måste ju ladda upp med en rejäl brunch innan den. Ägg, bacon, vita bönor mm och en pint såklart, nu var man i form igen.
Charlie hämtade upp oss och sedan drog vi ut på motorvägen mot Stoke. Det blev några pints innan matchen på The Gardeners och givetvis ett besök i shopen. Enda förändringen i Stoke’s uppställning var att Duberry var tillbaka och Taggart fick kliva av. Stoke började darrigt men när väl Bangoura gjort 1-0 så var det inget snack om saken, vi vann en solklar seger efter mål av Russell och Bangoura i andra halvlek. Och våra segersviter håller fortfarande. Dave’s kompisar var villiga att lämna över sina årskort till oss… “Hem” till Bromsgrove igen och väl där så drog vi till puben direkt för att käka. Brunchen hade ju lagt sig för länge sedan och nu var vi hungriga igen. Det blev annars en lugn kväll, gårdagen gjorde sig påmind igen när vi ätit och kommit hem till Dave. I Bromsgrove firas Guy Fawkes Day i år genom att den…
6 november
…köra ett rejält fyrverkeri i stadens park och bl a det ska vi ägna den här dagen åt. Men först åkte vi hem till Dave’s kompis Nick (han som körde till Coventry-matchen) för att kolla in hans samling på matchtröjor och andra Stoke-prylar. Han hade samlat på sig en del och det var kul att komma hem till honom och kika lite. Nick bjöd på kaffe och vi satt och pratade där en bra stund, bl a om Stoke.
Vi shoppade lite whisky mm som vi ska ha med oss hem innan vi åkte till puben för att käka riktig engelsk söndagsmiddag med Dave’s familj. Nu var det dags för fotboll igen, den här gången på puben. Manchester U mötte idag Chelsea och den spanade vi in tillsammans med några pint John Smiths. Hem till Dave efter matchen och förberedde lite packning i och med att vi åker mitt i natten. Nu dök det upp en massa kompisar till Dave och Marie, de skulle med och spana in fyrverkeriet. Det blev lite käk och dricka här innan vi vandrade ner till fyrverkeriet i parken. Det var ett fantastiskt fint fyrverkeri vi fick uppleva, det höll på en bra stund. Nu var det dags för oss att dra hemåt för den…
7 november
…kl 2 på natten ringde klockan och då var det dags att gå upp. Vi tog varsin macka innan vi satte oss i bilen och drog mot Stansted. Lämnade in bilnycklar och checkade in. Lugn o fin flygresa hem, tog bara 1 tim o 25 min. Bilturen till Halmstad gick också bra och jag lämnade av Tommy och Nick.
Vad härligt att våra segersviter fortfarande håller i sig, 4 för mig och 6 för Tommy. Nick har också en bra svit nu med många förlustfria matcher… Blir det match i Cardiff till våren så…
BE LOYAL…BE PROUD…BE STOKE
Håkan och Nick och Tommy
Bli först med att kommentera