When Harry met Sven-Erik and Alf

Som brukligt är skriver deltagarna på sponsormiddagen en liten reseberättelse. Här kommer  “Sven-Erik och Alf på sponsormiddag” eller “When Harrry met Sven-Erik and Alf”, berättat av Sally Albridge. 

10.15 För att vara i god tid till arenan så påbörjade de den knappa timmen långa promenaden i god tid. GPS:en hade gjort sitt 30 meter från hotellet. Jämrans brexit. Det blev till att fråga sig fram. De vackra radhusen blev till lite slitnare hus, sen blev det nerlagda industrier som övergick i något som mer liknar tundra. Efter över två timmars promenad i värme och med för mycket kläder såg de Bet365 Stadium i fjärran hugget ur granit. Genomsvettiga kom de fram i sista momangen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12.30 Installerar sig i Tony Waddington suite.

12.40 Hazel möter upp. En omtänksam och välkomnande kvinna med mycket pondus. Hazel får en Swedish Stokies-halsduk som hon visar upp för alla hon möter.

13.00 Möte med Harry Souttar. Harry är enormt stor. När han får Swedish Stokies-halsduken verkar han bli glad och frågar flera gånger om den verkligen är till honom. På fotot med Harry och halsduken ser Alf ut som en lilleputtgubbe trots att han sträcker ut alla sina 190 cm och Sven-Erik når nätt och jämnt med näsan över halsduken. Harry verkar följa devisen är man stor måste man vara snäll. Harry lämnar över en signerad matchtröja och berättar att han räknar med att bli spelklar till pre-season.

13.30 Förrätt; Friterad lax. Ser lite blek ut men har väldigt god smak. Mild smak av lax och bra i konsistensen.

Har väldigt trevligt sällskap runt bordet. Det är speciellt en man vid namn John som är väldigt pratsam. Han är där med sin far och sin son. Pappan är Crewe Alexander – supporter och sonen tycker John dricker för mycket. Det faller sig naturligt att prata lite om matchen Crewe mot Port Vale från en tidigare resa. John presenterar ”Swedish Stokies” för en god vän. Den gode vännen har ett väldigt fast handslag, inte för hårt – inte för löst. Den andra handen fattar han om axeln så man känner sig ordentligt omfamnad utan att det känns klibbigt. Mannen presenterar sig som Terry. När mannen går vidare berättar John att den nyvunne vännen är Terry Conroy (271 matcher för Stoke och 27 för Irland. Gjorde Stokes ledningsmål i 5:e minuten i Ligacupfinalen 1972, författare till boken ”You don´t remember me, do you?)

14.00 Huvudrätt; Bacon med rotsaker. En tjock skiva av skinka som simmade runt i sky med överlagade rotfrukter. Okej men inte mer.

På scenen intervjuar den nyvunne vännen Terry Graham Kavanagh (203 matcher för Stoke och 16 för Irland. Sista målskytten på Victoria Ground mot West Brom och den första på Britannia Stadium i ligacupmatchen mot Rochdale).

John tar fram telefonen och visar med stolthet upp ett flertal bilder på honom och spelare. Han har lite extra förkärlek för Mario Vrancic.

14.30 Efterrätt; Bakelse. Riktigt smaskig med lagom sötma.

Terry kommer tillbaka till bordet för fotografering och en liten pratstund. Under hela måltiden går en trollkarl mellan borden. Han gör djur av ballonger till barnen och utför ett reptrick. Han har ett långt rep, som blir ett långt och ett kort som åker upp och ner, sen blir det två lika långa, sen åker det ena repet upp och blir väldigt kort och det andra väldigt långt, till sist blir det ett enda långt rep. Alf fick ingen ballong.

15.00 Första halvlek; Ingen aggressivitet från hemmalaget och mycket passningar i sidled. Enda riktigt positiva är att Sven-Erik hamnar bredvid en riktig kalaspingla.

15.45 Paus; Kaffe med kaka. Kakan är enormt söt och finns i allsköns färger. Johns son klämmer tre pints och engagerar sig i samtalet för första gången när han får höra om ölpriserna på svenska pubar. Han ser både chockad och förtvivlad ut. På väg till den ordinarie paustoaletten träffar Alf på en gammal bekant från en tidigare Stokeresa Denis Smith (407 matcher för Stoke och även han en legend från Ligacupen 1972)

16.05 Andra halvlek; Börjar på sämsta möjliga sätt. En kostymkille klämmer sig ner mellan Sven-Erik och kalaspinglan. Hemmalaget gör en bättre andra halvlek med rakare spel och mer aggressivitet, men bortalaget förstör kalaset med ett sent segermål.

16.55 Köttpaj; När man gör hål på pajskalet rinner något oidentifierbart brunt ut.

John bjuder på öl. Alf säger ”nå tänk jo” men huvudet åker upp och ner av sig själv i stället för i sidled som var meningen, så ytterligare öl serveras. John är missnöjd och tycker att det är för dålig kämpainsats. Han berättar att han har pratat med Vrancic om varför de spelar så mycket sidled. Vrancic menar att de bara spelar som tränaren vill. John säger också att Stoke hela säsongen varit bättre på bortaplan och det kommer bli en helt annan match borta mot Blackburn.

17.20 Man of the match: William Forrester. Han verkar vara missnöjd både med spelet och med resultatet. Svårt att uppfatta vad han sa för han verkar väldigt blyg. Lite som ett föredrag på mellanstadiet. Dessutom hamnade han bakom en pelare.

Avslutningsvis så var hela dagen väldig, väldig trevlig. Ett minne för livet.