Dag 1, fredag 26 februari:
Vi var ett gäng svenska Stokies som åkte till Stoke för att se The Potters ta sig an Aston Villa denna “inför-skottdagshelg”. Planen med denna resa var att helgardera sig om nu Stoke skulle ha besegrat Liverpool i Ligacupsemin, för då hade resan gått till söndagens cupfinal på Wembley i London i stället.
Nu besegrades ju tyvärr Stoke av Liverpool på straffar, och Stoke fick därmed sikta in sig på ordinarie ligamatch mot Aston Villa enligt spelschemat.
Hade ju varit fantastiskt att se Stoke på Wembley igen, men det fick bli Britannia i stället helt enkelt.
Min resa startade väldigt tidigt på fredag morgon med att klockan ringde 04:40, för att sedan kliva på pendeln 05:25 mot Arlanda, och första (mycket dyra!) ölklunken slank ner i strupen ca 06:20. Planet lyfte på utsatt tid 07:40 från Arlanda, och gick i en mycket nordligare bana än jag åkt tidigare, över södra Norges vackra snöklädda berg. I vanliga fall går flighten rakt över Jylland (Danmark), men så inte denna gång. Kul med lite omväxling! Berodde väl antagligen på vindförhållanden gissar jag.
Landade på Manchester Airport 09:10 engelsk tid, och tog mig sedan med tåg till Crewe för att där byta till tåg mot Runcorn, där jag skulle tillbringa första natten.
Trots att jag tog det avsiktligt lugnt var jag ändå väldigt tidigt i Runcorn, och när jag nådde det halvskabbiga hotellet Campanile, precis intill järnvägsstationen, visste jag att jag var i allra tidigaste laget för incheckning. Mycket riktigt var jag för tidig (klockan var ca 11:35 när jag kom till hotellet), så jag fick ta en liten tur på stan i väntan på att mitt rum skulle bli klart. Jag passade bland annat på att hämta ut en sprillans ny Runcorn Linnets-matchtröja på den lokala sportaffären, som en vänlig Linnets-supporter beställt i mitt namn.
För de som inte känner till Runcorn är det en stad intill floden Mersey, mindre än 10 minuters tågresa från Liverpool. En liten charmig, sliten stad, med lite “Stoke-feeling”. Detta var åttonde gången jag besökte staden, och anledningen till att jag fattat tycke för staden är att jag fastnade för klubbens fotbollslag i Conference (högsta amatörserien under ligasystemet) under mitten av 80-talet, dock mycket långt efter att jag föll pladask för Stoke City skall kraftfullt understrykas!!
Fotbollslaget är numera ombildat (under namnet Runcorn Linnets alltså) och har startat om i de lägre serierna, 5 nivåer under just Conference.
Under mina besök i staden har jag träffat trevligt folk i samband med Runcorn Linnets matcher och även på diverse pubar man besökt. I samband med just denna vistelse hade jag bestämt träff med söta och mycket trevliga Francesca, som jag och mina reskamrater från en tidigare resa (Peter och Patrik) träffade under en blöt pubrunda förra påsken (2015).
Jag fick alltså till slut checka in och passade då på att ta en liten tupplur, efter att ha varit vaken och på resande fot sedan extremt tidig morgon. Men eftersom jag inte ville slösa bort första dagen i Runcorn tog jag även en rejäl promenad runt Runcorn Old Town och följde Merseys strand både västerut en bit, och sedan österut till en halvö vid namn Wigg Island, där det för närvarande byggs en ny bro över Mersey, som ska avlasta den gamla slitna Jubilee Bridge som är ett omisskännligt monument som alltså överspänner floden och knyter samman Runcorn på södra stranden och Widnes på den norra. Denna magnifika bro ser man nästan från vart man än befinner sig i Old Town.
Skulle gissa på att promenerandet varade i ca 2 timmar, och efter detta smakade det synnerligen gott med ett antal öl. Passade även på att äta resans första ordentliga måltid i form av fish & chips på Wetherspoons-puben Ferry Boat.
Mätt och belåten gick jag sedan vidare och hann med ett par öl till på The Royal och Clarendon innan jag slutligen gick till Wellington, där alltså Francesca och några vänner till henne anslöt lite senare på kvällen.
Det blev en mycket lång och mycket trevlig kväll på Wellington med Francesca och hennes trevliga tjejkompisar, där vi pratade om allt mellan himmel och jord, och drack en försvarlig mängd alkoholhaltiga drycker. När klockan närmade sig midnatt tyckte jag till slut att det fick vara dags att runda av, då det var dags att tänka på morgondagens begivenheter, med tågfärd till Stoke-on-Trent och match mellan The Mighty Potters och The Not-so-mighty Villa! 🙂
Dag 2, lördag 27 februari:
Vaknade vid 8-tiden, med en inte helt oväntad huvudvärk efter gårdagens äventyr… Efter utcheckning tog jag sedan tåg till Crewe, där det blev en ca 40 minuters väntan på tåget till Stoke, så jag passade på att äta lite frukost i form av en macka, som jag sköljde ner med en öl! 🙂 På´t igen bara!!
Väl framme i Stoke mötte jag upp med Henrik, Jens och Bertil, som alla tre kommit från London-hållet samma förmiddag.
Vi tog en taxi till Tollgate och mötte upp med L-G Perlinger, ännu en svensk Stoke-supporter, som tillsammans med sin pappa Gunnar och sina söner Oscar och Victor också anlänt till Stoke för att se dagens match mot Villa (samt stanna kvar och se Stoke-Newcastle på onsdagen).
Efter incheckning och ombyte till matchdagsställ tog vi två taxibilar ner till Stoke Town Centre, där vi letade upp den urklassiska puben Staff of Life. Vi hade bestämt träff med en skön Stoke-supporter vid namn Mike Hall, från Burslem, som vi lyckades hitta i folkmyllret i den mycket välbesökta puben. Det blev en hel del öl innan vi slutligen tog en supporterbuss från Town Centre ner till Britannia. Själv ville jag kolla Stoke-pins och köpa matchprogram, så jag avvek från de andra, och vi satt dessutom utspritt på läktaren (nära kurvan mot Boothen End), så matchen såg vi från lite olika håll på läktaren.
Första halvlek var ett riktigt sömnpiller, som Stoke skulle gjort minst 1 eller 2 mål i. men skärpan fanns inte där, mot ett mycket svagt Villa på jumboplats i Premier League.
I andra halvlek kom matchens alla 3 mål, som lyckligtvis fördelades så att Stoke gjorde 2 av dessa. Stoke slappnade av alldeles för mycket efter 2-0 (1-0 kom på straff), och bägge målen gjordes av Marko Arnautovic. Då Villa reducerade till 2-1 efter en tydlig hands på en Villa-spelare (som alltså vinkades bort) blev det nervöst i Stoke-lägret och bland publiken. Men SCFC lyckades alltså hålla undan och ta 3 viktiga poäng i jakten på en Europa-plats.
Efter matchen gick vi till en proppfull klubbshop där blev lite handlande, och sen till Power League-puben ett stenkast ifrån arenan. Där var hela puben abonnerad för ett bröllop, så vi fick stå i foajén och ta ett par öl! Efter en (för) lång väntan på taxi åkte vi till Tollgate för att lämna av saker och byta om, och sen bar det av med en ny taxi en stund senare till Stoke Town Centre igen. Jag, Henrik, Jens, L-G och Bertil gick först till White Star, och efter ett par öl där var det dags för Bertil att åka vidare ner till London igen, så resterade fyra segerglada Stokies drog då vidare till The Liquor Vaults (fd. Talbot). Där inträffade en rolig sak, så vi först blev nekade att komma in med kommentaren “No away colours!”, detta beroende på Henkes kycklinggula gamla retro-matchtröja som var mer associerbar med Villa än Stoke enligt pubpersonalen!
Detta löste sig dock med ett förklarande och ett gott skratt! 🙂
Efter diverse drickbart där gick vi slutligen upp för den berömda Honeywall-backen för ett besök på den helt moderniserade puben White Lion, som varit Swedish Stokies stampub sedan 90-talet.
Där blev vi tyvärr mycket besvikna på hur det såg ut, då alla spår av den gamla puben var utraderade. Visserligen välbesökt, men vi kände inte igen en människa på puben, och blev dåligt bemötta av barpersonalen.
Det enda trevliga med “nya White Lion” är tavlan med Swedish Stokies-halsduken på höger sida om bardisken. Det blev bara en öl där innan vi avrundade och tog oss tillbaka till Tollgate med taxi.
Dag 3, söndag 28 februari:
Efter frukost och en lugn förmiddag på Tollgate blev jag och Henke upphämtade med bil av Sue, förra landladyn till White Lion, för att besöka hennes och hennes sambo Phil´s nya boende, en sorts husvagnskaravans-koloni en bit utanför Stoke.
På vägen dit stannade vi på Stoke Cemetary och besökte våran gamla Stoke-kompis Sean Connell´s grav. Sean, som var jämnårig med oss två, gick bort för knappt ett och ett halvt år sedan. Alldeles för tidigt…! :-((
Efter detta fortsatte resan till det lilla samhället Stableford, med ovan nämnda husvagnskaravans-bostäder. Självklart har ett sådant ställe en egen pub, Madonna´s, och vi gick dit för att stråla samman med Phil, samt medlemmar ur både Sue´s och Phil´s familjer och bekanta. Vi stannade där i ca 4-5 timmar och såg hela ligacupfinalen, som Man City som bekant vann på straffar mot Liverpool.
Sue skjutsade oss tillbaka till Tollgate, och vi gick gemensamt med L-G och hans två söner till The Gables, en stor pub och restaurang några hundra meter österut från Tollgate räknat, längs med Trentham Road.
Kvällen avslutades på Tollgate med lite mer öl, inte helt oväntat.
Dag 4, måndag 29 februari:
Skottdagen! Vi lämnade över en Swedish Stokies-halsduk till Adrian, Tollgates ägare, och checkade sedan ut. Perlinger-klanen stannade som tidigare nämnts kvar på Tollgate för att se Stoke-Newcastle på onsdagen.
Jag, Henke och Jens åkte taxi till Stokes järnvägsstation, där de lite senare tog tåget ner till London, för vidare hemfärd därifrån med flyg till Sverige.
Jag hade däremot mycket tid kvar till hemresan, från betydligt mer närbelägna Manchester Airport, så jag stannade i Stoke ett par timmar till. Trots kraftigt tilltagande förkylningstendenser gick jag upp till Hanley för lite sightseeing i och runt om Potteries Shopping Centre. Stoke´s andra klubbshop ligger ju som bekant i detta köpcenter, men den var stängd pga inventering!! Osis är bara förnamnet!
🙁
Efter en hamburgare till lunch gick jag ner till stationen igen och hoppade på tåget till Crewe, där jag tog en liten sightseeing-runda i stadskärnan inklusive två pubbesök, innan jag slutligen begav mig till Manchester Airport.
När jag anlänt till flygplatsen hade feberfrossa och halsont trätt in, och när jag väl satt på planet hem till Arlanda fick jag rejält ont i öronen…
Förutom förkylningen och missen med klubbshopen, samt givetvis den negativa förvandlingen av våran före detta favoritpub White Lion så var allting kanon!
Stoke-vinst, trevligt resesällskap och massor av trevliga bekantskaper på pubar runtom både i Stoke och Runcorn gjorde resan fantastiskt kul!
Längtar redan tillbaka! 🙂
Stefan Thorén
2016-03-01
Bli först med att kommentera