Under rubriken ”Swedish Stokies’ throw-in” kommer vi, med ojämna mellanrum, att publicera krönikor, betraktelser, berättelser och annat smått och gott.
Denna gång har vi en berättelse i tre delar om groundhopping, författad av Robert Lindberg. De publicerades ursprungligen i Facebookgruppen Fotbollsresenärerna. Här följer del 2.
Textförfattaren, Robert Lindberg,
föddes 1954 och växte upp i Huddinge
Centrum. Robert har en gedigen
fotbolls- och idrottsbakgrund. Säker
straffskytt (100 %) i Sörskogens IF,
fotbollsdomare, basketspelare och –
tränare, skribent och redaktör på Vi Tippa. På senare år med groundhopping som hobby. Hittills har han besökt inte mindre än 177 arenor: 143 i Sverige, 23 i England och 11 i Spanien, Tyskland, Skottland, Wales, Finland, Belgien, Nederländerna.
24 timmar, tre länder, tre matcher del 2
Lördag 28 oktober 2023, avspark 14.00
Regionalliga West (fjärde nivån i Tyskland)
Neuer Tivoli (kapacitet 31 026 varav 11 681 ståplatser, 19 345 sittplatser)
TSV Alemannia Aachen – SC Paderborn 07 II 2-1 (2-0)
Publik: 12 200 personer (varav 55 bortafans).
Program: €1 för 40-sidigt 4-färgstryck i A4-format, 16 sidor text och/eller foton, resten reklam.
Inträde: €18 (213 kronor enligt banken).
Staden Aachen har en lång historia. Kelter bodde på platsen redan innan första århundradet då romarna kom och byggde upp ett läger. I dag bor det ungefär 250 000 personer i staden med omnejd. Aachen är den av Tysklands storstäder som ligger längst västerut, stadsgränsen sammanfaller med nationsgränsen mot både Nederländerna och Belgien.
Det lär ha varit engelska arbetare och tjänstemän som introducerade fotbollen i gruvdistrikten i västra Tyskland. Men i Aachen var det 18 läroverksstuderande som den 16 december 1900 grundade den andra fotbollsklubben i staden. Grabbarna döpte sin klubb till FC Alemannia (efter det latinska ordet för Tyskland). Den första klubben hade tagit namnet 1. FC Aachen, logiskt, eller hur?
Efter första världskriget såg det ut som om klubben gick mot nedläggning men en sammanslagning med gymnastikföreningen Aachener Turnverein 1847 blåste nytt liv i klubben, nu under namnetAachener Turn- und Sportverein Alemannia 1900 e.V.
Det dröjde innan Tyskland lyckades sy ihop ett nationellt ligasystem. Alemannia spelade i olika regionala ligor, nådde måttliga framgångar de få gånger klubben kvalificerade sig för slutspel. 1928 invigdes klubbens hemmaarena Tivoli, ett par kilometer nordost om stadens centrum. Den renoverades 1957 och 1980, hade en publikkapacitet på 21 300 åskådare när den stängdes 2011. Då hade Neuer Tivoli invigts, låg bara en gigantisk målvaktsutspark längre norrut. Första matchen som spelades på nya arenan var i 2. Bundesliga mot FC St. Pauli den 17 augusti 2009. Utsåld!
Alemannias första nationellt uppmärksammade framgång kom 1953. De nådde finalen i DFB-Pokal, den tyska cupen, förlorade med 1-2 mot Rot-Weiss Essen.
Ett nationellt ligasystem föddes 1963. Alemannia Aachen blev en klubb som nästan ständigt tillhörde andra nivån. Det hindrade inte att de tog sig till en ny cupfinal, 1965 mot Borussia Dortmund och ny förlust, 0-2 denna gång.
Två år senare vann Alemannia Regionalliga West vilket betydde uppflyttning till Bundesliga. Efter att ha slutat på 11:e plats debutsäsongen 1967-68 gick det sensationellt bra säsongen därpå. Alemannia slutade på andra plats, dock distanserade med åtta poäng av mästarlaget Bayern München. Ett år senare åkte Alemannia ur Bundesliga som hopplöst jumbolag.
År 1990 åkte Alemannia ner ytterligare ett pinnhål, återkom till andra nivån 1999. Efter ett par tuffa år, främst på det ekonomiska planet – klubben var vid ett tillfälle nära konkurs – kunde de etablera som ett pålitligt mittenlag. Säsongen 2005-06 lyfte laget, slutade på andra plats och återvände till Bundesliga efter 36 år. Det slutade med en 17:e plats och nedflyttning.
Fem år senare, ny nedflyttning, till 3. Liga. Klubben rasade rakt igenom serien och är nu inne på den 11:e säsongen i följd på denna halvprofessionella nivå. Klubbens, och stadens färger är gult och svart, klubben har oftast spelat i gul-svart-randigt vilket gett dom det mindre smickrande smeknamnet Kartoffelkäfer, Coloradoskalbaggarna.
Neuer Tivoli
Aachen är beläget i sydvästra delen av tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, Paderborn är belägen i nordöstra delen av samma delstat. Avståndet mellan städerna är nästan 25 mil.Sport-Club Paderborn 07 e.V.bildades 1985 vid en sammanslagning av klubbarna TuS Schloss Neuhaus och FC Paderborn. Klubben hade aldrig spelat högre än på tredje nivån förrän de flyttades upp som andralag från Regionalliga Nord efter säsongen 2004-05. Sedan dess har klubben hunnit med två sejourer i Bundesliga (båda varade endast ett år), två sejourer på tredje nivån och är nu inne på sin femte sejour i 2. Bundesliga.
Det är Paderborns reservlag som denna dag spelar mot Alemannia. Om jag har förstått detta med reservlag i det nationella seriesystemet så fungerar det i Tyskland ungefär på samma sätt som i Nederländerna. Lagen har separata spelartrupper och transfers får endast ske under ordinarie transferfönster.
Alemannia har hämtat sig efter en svag inledning då de bara vann en av de sex inledande matcherna. Heiner Backhaus engagerades som ny manager i september och han har fått stil på laget. Backhaus är en f d defensiv mittfältare med fler klubbar på sitt CV än inköpslistan till jul.
De svartgulrandiga har byggt en åtta matcher lång svit utan förlust, med segrar i de tre senaste. Laget ligger på åttonde plats bland de arton i serien, har sex poäng upp till ledarlaget, nyuppflyttade grannklubben 1. FC Düren. Endast seriesegraren flyttas upp efter säsongen.
Paderborn II vann på onsdagen mot Kölns reserver efter att ha tagit endast en poäng från de fyra närmast föregående matcherna. De ligger inför dagens match platsen efter Alemannia, tre poäng skiljer lagen åt.Innan match
Inne på Tivoli ser jag hur ståplatsläktaren fylls på, likaså läktarsektionen där jag befinner mig. Överallt gult och svart. Känner mig som hemma, med skillnaden att vi blir tolv tusen fler än vanligt. Jag hoppas du har överseende med mina Huddinge IF-anspelningar. Någon måste hålla på dom också. Det blev jag.
Jag ser tonårsgrabbar med supporterhalsdukar knutna runt handleden. Precis som vi alla gjorde på 70-talet. Känner mig som ung på nytt. Var är min gulsvarta HIF-halsduk? Den hade passat bra, dessutom för andra matchen i rad.
En handfull minuter före avspark annonserar speakern ut den kommande allsången. När sedan ”You’ll never walk alone” strömmar ur tolv tusen strupar känns det i hjärtat.
Men ändå … Sing your own songs, FFS!Tivoli Echo
Med fansen bakom ryggen går Alemannia till omedelbar attack. 1-0 kommer redan i 8e. Tungt tryck mot Paderborns högerförsvar, det skickas in ett väl avvägt inlägg, Anton Heinz fullbordar attacken med en perfekt nick in i bortre burhörnet.
Ett par slarviga passningar på mittplan – det är division 4-fotboll det handlar om! – ger Paderborn möjligheter som de inte är kapabla att göra något vettigt av. Annars är det mestadels spel mot ett mål. Hemmalagets Bastian Müller styr och ställer på mittfältet, Elsamed Ramaj ställer till med åtskillig oreda längs högersidan. Inte för att det leder till något matnyttigt.
Det hinner gå en halvtimme innan Paderborn kan skapa något konstruktivt i offensiv riktning. De har en bra uppspelspunkt i välväxte Ilyas Ansah som kan både utmana och spelfördela. Det ger inte mer än en frispark från 22 meter. Rakt framifrån. Dras rakt i muren. Förvånar mig inte ett dugg.
Under match
Jag gör en summering i mitt block inför pausvilan:
Känns som division 4-fotboll. Mycket vilja men inte kunna. Hemmaklacken ackompanjerade av dånande trummor bäst under första 45.
På tilläggstid får hemmalaget en frispark. Vänsterläge, kanske två meter utanför straffområdet. Anton Heinz skruvar bollen med sin vänster, till vänster om muren. Rätt upp i nättaket. 2-0! Oerhört vackert. Och förvånande!
Efter pausen öppnar Paderborn upp sig mer. De måste gå framåt för att komma tillbaka in i matchen. I 55e skapar de kaos i hemmalagets målområde, rörigt, mållinjesräddning innan bollen sopas undan. En hemmaspelare ligger kvar vid ena stolpen. Närmaste spelare, en motståndare, vinkar direkt efter assistans. Det verkar vara en allvarlig benskada och det dröjer några minuter innan personal från Malteser-ambulansen hinner fram med bår. Försvarsspelaren Aldin Dervisevic lämnar arenan i ambulans. Tråkigt att se.
Matchen utvecklar sig exakt som väntat. Paderborn anfaller medan Alemannia väljer att försvara sig. Spelmässigt ganska låg kvalité men den aktiva ståplatspubliken håller hela tiden ångan uppe. En av sångerna de kör går på melodin ”Här kommer Pippi Långstrump” men med mina obefintliga tyskakunskaper har jag inte en chans att hänga med i texten.
I 65e tänder matchen till under några minuter. Två spelare nickar ihop på mittplan vilket leder till irritation, tjafs och knuffar hit och dit. Gult kort åt en spelare i vardera laget. När spelet kommer igång igen är det åtminstone en spelare som inte kommit ner i varv. Paderborns David Stamm sätter in en flygande benknäckartackling nära sidlinjen. Offret hinner lyckligtvis parera lite av kraften i attacken men blir ändå liggande rätt länge efter smällen. Jag anser det borde bli rött kort, men det blir bara gult.
Paderborns attacker är fortsatt uddlösa. Alemannia försöker kontraslå men har inte tillräcklig kvalité. Allt talar för en 2-0-seger men i 88e lyckas Paderborn reducera. 19-årige mittbacken Kevin Krumme, inbytt i 76e, driver för andra gången fram med älgakliv rakt upp i mitten. Hemmaförsvaret verkar inte tro sina ögon, öppnar sig som Röda havet gjorde för Moses en gång. Krumme bara kliver vidare, in i straffområdet och placerar säkert in bollen till vänster om målvakten.
Paderborn-spelarna blir för ivriga i sin jakt efter kvittering, stressar. Hemmalaget har inga större problem att hålla dom borta från de hotande ytorna. Hemmapubliken vädrar sitt missnöje när det annonseras sju minuters tillägg men blir desto gladare när slutsignalen ljuder.
Match nummer två på min fotbollsemester läggs till handlingarna. Ytterligare ett underbart bengalfritt evenemang där hemmaklacken var mer intresserad av fotboll än pyroteknik. Till skillnad mot vissa hemmavid. Det enda som jag kan anmärka på är att det är trångt mellan de fasta stolarna när man ska passera.
Noterbart. På min resa kom jag att se fyra matcher i tre länder. Två matcher i högsta ligan, en på andra nivån. Den här matchen på fjärde nivån spelades på arenan som tar flest åskådare.
Fotnot. Förkortningen e.V. står för eingetragener Verein, d v s registrerad förening. Tur att jag har tysktalande granne!
Meg Bowyer, kapten för damlaget, har bestämt sig för att avsluta karriären efter 20 år i Stoke City. Meg, som nu är 30 år gammal, gjorde A-lagsdebut som 16-åring efter […]
Helgen efter påsk hade det äntligen blivit dags för medlemsresa och glädjande nog var det riktigt många medlemmar med på resan. Vi var 25 st på lördagsmatchen, 19 st på […]
I jullotteriet 2021 vann PeKå Englund det lilla resepaketet (föreningen betalar kostnader upp till 2 500 kr i samband med en Stokeresa), men då han inte kommer att kunna utnyttja priset […]
Under rubriken ”Swedish Stokies’ throw-in” kommer vi, med ojämna mellanrum, att publicera krönikor, betraktelser, berättelser och annat smått och gott.
Be the first to comment