15 000 fans följde Stoke när man återigen tog steget upp i högsta ligan på Meadow Lane. Alan Durban svek dock klubben och valde Sunderland. Lee Chapman tog på sig rollen som målskytt när Garth Crooks gick till Tottenham.
Inför säsongen 1978-79 värvade Alan Durban Sammy Irvine från sin gamla klubb Shrewsbury för 60 000 pund. Dessutom anslöt Mike Doyle från Manchester City. Spelet började bra för Stoke. Man vann fem av de sex första matcherna och höll sig i toppen av tabellen under större delen av säsongen. Brendan O´Callaghan och Garth Crooks stod för målskyttet och laget blev ännu starkare framåt när Durban köpte den erkänt målfarlige anfallaren Paul Randall från Bristol Rovers för 150 000 pund. I cuperna åkte man ut mot Watford och Oldham men det var ligan man koncentrerade sig på. Tre lag gick upp den här säsongen och inför sista matchen stod det mellan Stoke, Crystal Palace, Brighton och Sunderland. Stoke mötte Notts County borta i den avgörande matchen. Det stod 1-1 och Stoke låg på uppflyttningsplats när de rapporterades genom radion att Sunderland tagit ledningen. Durban och de 15 000 tillresta Stokefansen manade på laget i slutminuterna. Pressen mot motståndarmålet gav till slut utdelning. Paul Richardson nickade tillbaka Stoke i högsta ligan och fansen fick välförtjänt fira att man var tillbaka. Sunderland missade uppflyttning med en poäng.
Det hade varit en bra säsong för klubben. Alan Durban hade lyckats med återuppbyggnaden av laget och fansen hade i stort antal följt laget runt om i England. Den mest lycklige över framgången var kanske lagkaptenen och numera veteranen Denis Smith. Han hade varit lojal mot Stoke under hela sin karriär och varit med om höjdpunkter som ligacupvinsten 1972 och cupspelet i Europa. Han hade även varit där när klubben blivit tvungen att sälja alla sina spelare för att senare åka ur högsta ligan på Villa Park två säsonger tidigare. Smith var, och är fortfarande, älskad och aktad av Stoke supportrar världen över. Under sin karriär hann han med att bryta de flesta benen i kroppen för Stokes sak. Han hade alltid lyckats ta sig tillbaka och gav alltid allt i alla situationer. Är det något man uppskattar i Stoke så är det hårt arbete och ett stort hjärta. Dennis Smith hade allt detta och skulle inte tveka att tackla en lastbil på en motorväg om det vore för Stokes skull. Konstigt nog spelade inte heller Denis Smith någon landskamp för England.
Efter säsongen fick två andra spelare som var med om att vinna ligacupen free transfer, nämligen Terry Conroy och Jackie Marsh. Howard Kendall tilläts gå till Blackburn som spelande manager. Detta skulle visa sig vara inledningen på en framgångsrik managerkarriär. Durban själv blev erbjuden jobbet som manager för Derby men valde att stanna i Stoke. Ray Evans värvades från Fulham för 100 000 pund och Eric McManus kom från Notts County. Dessutom värvades en holländsk spelare vid namn Loek Ursem från AZ67 Alkmaar. Ursem var en mycket talangfull och teknisk spelare som genast blev en publikfavorit på the Victoria Ground. Tyvärr hade han lite svårt att anpassa sig till det lite mer hårda och snabba engelska spelet och blev aldrig riktigt ordinarie. En av Victoria Grounds kortsidor, Stoke End, byggdes om och tog nu in 4 250 åskådare.
Återkomsten i högsta ligan skulle dock visa sig problematisk för Stoke. Under långa perioder av säsongen 1979-80 höll man till i botten men lyckades till slut klara sig kvar med fem poängs marginal på 18:e plats. Durban förespråkade en defensiv spelstil vilket han fick mycket kritik för efter en mållös bortamatch mot Arsenal. Han svar till kritikerna uppmärksammades över hela England: “If you want entertainment, go and watch the clowns.” I cupspelet åkte man ut mot Swindon i ligacupen och Burnley i FA-cupen. På Turf Moor blev både Ray Evans och Denis Smith utvisade under märkliga omständigheter och Stoke föll med 1-0. I slutet av säsongen blev Garth Crooks petad ur förstaelvan trots sina tolv mål. Det ryktades nu att Crooks ville lämna Stoke för en större klubb. Samtidigt plockade Durban upp några lovande ungdomar som alla skulle visa sig lyckas. Det handlade om Lee Chapman, Adrian Heath och Paul Bracewell. Tyvärr var Sammy Irvine inblandad i en trafikolycka och tvingades avsluta karriären. Brendan O`Callaghan vann skytteligan med 15 mål på 40 matcher från start.
Det var inte oväntat när Crooks lämnade City under sommaren 1980. Ny klubbadress blev Tottenham och Stoke fick 650 000 pund för spelaren. Målvakten Roger Jones, som under många år tillhört Stoke, gick till Derby för 25 000. Med pengar på banken värvade Durban Paul Maguire från Shrewsbury, Peter Hampton från Leeds och skotske landslagsmannen Ian Munro från St. Mirren. Dessutom hittade scouten Neville Briggs fyndet Peter Griffiths hos Bideford Town. Efter en mycket dålig start av säsongen 1980-81 ryckte City upp sig och hamnade på en godkänd 11:e placering. Någon ersättare för Crooks behövde aldrig köpas eftersom Lee Chapman fyllde den positionen och gjorde 15 mål under sin första hela säsong för Stoke. Den högt värderade Paul Randall lyckades aldrig som forward i Stoke och såldes tillbaka till Bristol Rovers.
När nu klubben återigen etablerat sig i högsta ligan kom nästa stora bakslag. Alan Durban lämnade Stoke med orden att hans ambition var större än att träna ett lag som Stoke City och tog över managerposten i Sunderland. På senare år har Durban påstått att den riktiga anledningen till att han gick var att klubben lät hans kontrakt gå ut och att han inte erbjöds en förlängning. Under sin tid i Stoke hade han blivit respekterad och omtyckt av klubbens supportrar men hans kommentarer i samband med att han lämnade The Potters gav en bitter eftersmak. Ny manager blev Ritchie Barker som varit Durbans assistent i Shrewsbury och som haft en liknande roll i Wolverhampton. Många spelare lämnade klubben inför säsongsstarten 1981-82 men det hindrade inte Stoke från att vinna med 1-0 borta mot Arsenal. Därefter gick det sämre och City var tillbaka i bottenskiktet.
Adrian Heath hade imponerat för Stoke och var nu en av de mest eftertraktade spelarna i ligan. Trots att Heath alltid hävdade att han var Stokefan och uppväxt på the Boothen End gjorde han ingen hemlighet av att han ville lämna klubben. Man gick till slut med på detta och spelaren såldes till Everton för 700 000 pund vars manager numera var Howard Kendall. En del av pengarna, 50 000 pund, användes till att värva Dave Watson från Southampton. Watson, en av Englands bästa mittbackar, ersatte hjälten Denis Smith som nu fått ett par skador för mycket. Det var tänkt att Watson skulle bilda mittbackspar med Mike Doyle. Detta varade bara i tre matcher innan Doyle såldes till Bolton efter ett bråk med Barker. Därefter slog Barker transferrekordet när den nordirländske landslagsmannen Sammy McIlroy värvades från Manchester United för 350 000 pund. Klubben var oroväckande nära att åka ur. Man vann sista matchen hemma mot West Brom med 3-0 och klarade sig kvar med två poäng på 18:e plats. Paul Bracewell var den ende spelaren som under säsongen spelade samtliga 42 ligamatcher. Lee Chapman blev återigen bäste målskytt, denna gången med 16 fullträffar.
Källa: A Potter´s Tale, Wade Martin, 1988
Henrik Claesson