1964-1969 : Stoke värvar världens bäste målvakt genom tiderna 

Under andra hälften av 1960-talet stabiliserade sig klubben i högsta ligan. Matthews slutar, slår som vanligt rekord och adlas. Dessutom lyckas Waddington med en värvning av sällan skådat slag.

Waddington jobbade konstant med att förstärka och utveckla truppen. Receptet var att köpa äldre spelare som fortfarande hade något att ge till ett billigare pris. Stoke kallades ibland för veteranlaget men innehöll klasspelare med Dobing, Violett och McIlroy. Åldern spelade ingen roll. Samtidigt fortsatte unge John Ritchie att utvecklas till en anfallare av hög klass. Säsongen 1964-65 toppade han skytteligan med 25 mål och gjorde bland annat samtliga mål när Stoke vann med 4-1 hemma mot Sheffield Wednesday. Den 6 februari 1965 antecknades Stanley Matthews återigen i rekordboken när han 50 år och 5 dagar gammal gjorde sin sista match mot Fulham. Den 28 april samma år spelades Stanleys testimonial då 112 miljoner fans satt framför tv:n och såg världens bästa spelare samlade på the Victoria Ground. Rekord igen. Nu var dessutom Stan adlad men han gillade aldrig att bli tilltalad ”sir”. Han slutade spela minst två år för tidigt, enligt honom själv.

Under säsongen värvades Maurice Setters från Manchester United, Roy Vernon från Everton och Harry Burrows från Aston Villa. Alla dessa lyckades bra i Stoke. Harry Burrows blev extra populär bland fansen. ”We´d walk a million miles for one of those goals Harry” kan fortfarande höras när Burrows ställer upp i välgörenhetsmatcher. Roy Vernon visade sig inte bara vara en duktig fotbollsspelare, han kunde röka cigarr i duschen också. Stoke hamnade på en godkänd elfteplats i serien. Efter säsongen åkte man återigen ut på turné, denna gång till Sverige, Finland och Ryssland. Ritchie gjorde tio mål på dom sju matcherna och 80 000 såg mötet i Moskva mot Spartak Moskva. Följande säsong försökte Waddo värva svensken Sven Larsson. Han medverkade även i en vänskapsmatch men FA godkände inte värvningen och Stoke fick böter. Klubben försökte också värva Alan Ball från Blackpool och Mike England från Blackburn men misslyckades. Till slut kom man på tionde plats i serien, en knapp förbättring mot föregående säsong. Det var även denna säsong som man för första gången fick ersätta en skadad spelare med en avbytare. Keith Bebbington blev Stokes förste inhoppare. Kravet på att spelaren skulle vara skadades togs bort inför nästa säsong, 1966-67.

1966 spelades VM i England. Vad fansen inte visste då var att två spelare i Englands vinnande lag senare skulle representera klubben. George Eastham värvades för 35 000 pund från Arsenal. Samtidigt chockades fansen när John Ritchie såldes till Sheffield Wednesday för 70 000 pund. Man slutade återigen i mitten av tabellen och Waddington var inte helt nöjd med målvakten John Farmers insatser. Det var då som Waddo visade sin skicklighet som manager och lyckades med en värvning i klass med Matthews. Matt Gilles, manager i Leicester, hade en mycket lovande reservmålvakt vid namn Peter Shilton. Därför var han beredd att sälja Gordon Banks, världens bästa målvakt genom tiderna. Han var 29 år vilket givetvis inte är någon ålder för en målvakt. Liverpool var särskilt intresserade att värva Banks men Waddo lyckades locka honom till Stoke och the Victoria Ground. Han kostade 52 000 pund. Ett otroligt kap för en målvakt som skulle fortsätta att spela för England i många år. Dessutom värvades John Mahoney från Crewe och Terry Conroy från Glentoran. Två värvningar som minst sagt måste betecknas som lyckade.

Inför säsongen 1967-68 pensionerades Dennis Violett och Jimmy McIlroy hade tidigare blivit manager för Oldham. Stoke värvade endast en spelare, Alex Elder från Burnley för 50 000 pund. Tyvärr drabbades Elder av en allvarlig knäskada under försäsongen. Efter skadan kom han aldrig upp i samma standard som innan densamma. Resultaten gick inte Stokes väg och Philpott, Maurice och Palmer såldes. Palmer gick till Sunderland men lyckades aldrig komma upp i den nivån han höll i Stoke. Willie Stevenson, skotsk landslagsman, värvades från Liverpool. Till slut kom man på artonde plats. Detta mycket tack vare tre segrar i slutet av säsongen. Peter Dobing gjorde ett hattrick när man vann mot Leeds med 3-2, Vernon avgjorde mot Fulham och Liverpool besegrades med 2-1. Säsongens höjdpunkt var dock bortamatchen mot West Ham. I halvlek låg Stoke under med 3-0 och Waddington gav följdriktigt spelarna en ordentlig utskällning i pausen. Stoke kom ut som ett nytt lag, spelade ut West Ham och vann till slut med 4-3. En osannolik vändning där Dobing och Harry Burrows gjorde två mål var. Waddington anställde journalisten Derek Hodgson som assisterande manager och klubbens PR och kommunikation med fansen förbättrades avsevärt.

Stoke behövde en målskytt inför säsongen 1968-69 och när Manchester United släppte David Herd på free transfer var Stoke snabbt framme och knöt spelaren till klubben. I oktober dog den unge målvakten Paul Shardlow under en träning. Anledningen var en hjärtattack och detta var givetvis ett bakslag för klubben. Det gick tungt med målskyttet och Stoke låg farligt nära en nedflyttningsplats. Bland annat förlorade man hemma mot Leeds med 5-1 som senare vann ligan. Målfabrikationen var det stora problemet, Herd vann skytteligan på endast nio mål. I cuperna blev det respass mot Chelsea respektive Blackburn. Legendariske mittbacken Denis Smith, senare lagkapten och trotjänare, gjorde debut under säsongen. Man slutade på nittonde plats. Waddo var tvungen att göra något åt måltorkan och värvade två spelare som skulle innebära otroligt mycket positivt för Stoke de kommande åren. Jimmy Greenhoff värvades från Birmingham för rekordbeloppet 100 000 pund och John Ritchie återvände från Sheffield Wednesday för 25 000 pund. Med detta radarpar skulle inte målskyttet vara några problem framöver. Greenhoff har av många ansetts som Englands bäste spelare genom tiderna som aldrig spelade för landslaget. Jimmy var uttagen en gång men tackade nej på grund av att han då skulle missa en match med Stoke.

Med de nya offensiva värvningarna var stämningen god i klubben och supportrarna hade förhoppningar om en säsong utanför bottenskiktet. De egna produkterna Jackie Marsh och Mike Pejic fick chansen och tog den. Det innebar att Elder och Allen hade spelat sina sista matcher för klubben. Med Banks i målet, Marsh, Pejic, Smith och Bloor i försvaret såg defensiven stark ut. De fyra försvararna var dessutom lokala spelare vilket givetvis supportrarna gladdes åt. I september spelade man en träningsmatch på the Victoria Ground mot Santos som hade Pelé i laget. Santos vann med 2-0 inför 23 000 åskådare, vilket var en besvikelse. Tyvärr gick det tungt i ligan inledningsvis. Bland annat förlorade man mot Everton med 6-2 då Farmer, som vikarierade istället för Banks, blev utvisad och Denis Smith fick ersätta som målvakt. Dessutom vann man ingen match från 17 januari till den 28 mars. Trots allt slutade man på en godkänd niondeplacering. Harry Burrows och John Ritchie gjorde 14 mål var. I cuperna gick det dåligt, man åkte ut mot Burnley hemma och Watford borta.

Henrik Claesson