1984-1985 : Manchester United, Arsenal och Sheffield W – what´s it like to lose at Stoke? 

Säsongen 1984-85 slog Stoke alla bottenrekord man kan tänka sig. Man vann till exempel bara tre matcher. Efter säsongen utsågs Mick Mills till spelande manager. 

Efter den spännande och lyckade säsongsavslutningen 1983-84 blev Aprey utnämnd till manager på permanent basis. Tyvärr var den ekonomiska situationen sämre än någonsin och rutinerade spelare som Maguire och Hampton lämnade klubben. Dessutom var Alan Hudson mycket skadad under säsongen och spelade bara 14 matcher. Under de senaste åren hade man sålt Crooks, Heath, Chapman och Bracewell för över två miljoner pund. Dessa spelare hade gjort bra ifrån sig sina nya klubbar men pengarna hade inte spenderats på rätt sätt i Stoke. Truppen bestod inför säsongen 1984-85 av många yngre spelare och Asprey hade inte mycket pengar till sitt förfogande. Redan efter tredje matchen var managern tvungen att börja låna spelare vilket givetvis inte var något gott tecken. Man lånade sammanlagt fem spelare under säsongen. Laget hade extremt svårt för att göra mål vilket gjorde att Asprey tvingades sälja duktige Robbie James till QPR för 100 000 pund. Detta gjordes för att köpa anfallaren Keith Bertshin från Norwich. Trots det hände ingenting framåt och laget låg snart fast förankrade som jumbo i tabellen. Där skulle man befinna sig resten av säsongen.

Stoke degraderades givetvis. Som om inte det var nog slog man alla möjliga och omöjliga bottenrekord. Stokes hemska tabellrad denna säsong ser ut enligt följande: 42 3 8 31 24-91 17. I och med detta slog man följande rekord: lägst antal vunna matcher under en säsong, lägst antal gjorda mål under en säsong, mest antal insläppta mål under en säsong, sämst målskillnad under en säsong och lägst antal poäng under en säsong. Eftersom man på den här tiden spelade 42 matcher per säsong lär det dröja innan något lag klarar av bedriften att slå något av dessa rekord. Ian Painter blev bäste målskytt med sex mål varav fyra på straff. Man använde inte mindre än fem målvakter under säsongen; Paul Barron, Peter Fox, Barry Siddal, Stuart Roberts och Joe Corrigan. I FA-cupen åkte man ut direkt mot Luton och i Ligacupen mot Rotherham. Publiksnittet hemma sjönk till 10 470 vilket var det sämsta snittet på 24 år. Steve Bould om säsongen: ” If you gonna do it, do it in style”. Sammy Mcllroy utsågs till säsongens bäste spelare men lämnade klubben efter densamma.

Av de tre segrarna i ligan kom två av dessa överraskande nog mot Manchester United och Arsenal. Den tredje och första segern för säsongen kom hemma mot Sheffield Wednesday med 2-1 i en match där Mark Chamberlain visade englandsform. Han spelade fram till båda målen som gjordes av Mcllroy och Phil Heath. Paul Dyson utvisades efter en dansk skalle på Lee Chapman som uppträdde provokativt matchen igenom. Wednesday reducerade med tio minuter kvar genom Nigel Worthington men Stoke lyckades hålla undan. Den andra segern för säsongen kom på annandag jul mot Manchester United. Frank Stapleton gav bortalaget ledningen i första halvlek och alla trodde på ännu en förlust. Stoke kom dock ut som ett nytt lag i andra halvlek. Ian Painter kvitterade på straff efter att Arthur Albiston rensat med handen på mållinjen. Därefter gjorde Carl Saunders överraskande 2-1 efter en hörna av Mark Chamberlain. Vild glädje utbryter på the Boothen End bland de hårt beprövade hammafansen. Tredje och sista segern kom även den på hemmaplan och denna gång slog man Arsenal med 2-0. Ian Painter svarade för 1-0 på ännu en straff efter att David O´Leary dragit ner Heath i straffområdet. Därefter gjorde Dyson 2-0 efter en hörna av Mcllroy. Alan Hudson är bäst på plan i en av sina sista matcher för Stoke.

Inför sista matchen av den sämsta säsongen som presterats av något lag i Englands högsta liga hade Stoke, trots allt, något att spela för. Ett oavgjort resultat mot Coventry hade inneburit att Stoke hamnat på 18 poäng vilket hade resulterat i att man tangerat QPR:s bottenrekord från 1969. Coventry behövde vinna för att klara sig kvar och fick en straff efter att en nick av Cyrille Regis tagit George Berry på handen i Stokes straffområde. Lagkaptenen Stuart Pearce visade inga nerver och gjorde 1-0 till Sky Blues. Därefter pressade Stoke för att nå en kvittering. Vid en hörna i den 83:e minuten lyckades man få en straff efter att Dyson blivit knuffad av Regis. Ian Painter, som tidigare gjort fyra mål på straff, slog bollen i ribbans underkant och ut. Coventry klarade sig sedan dramatiskt kvar efter vinster i två andra uppskjutna matcher. Matchen mot Stoke spelades också efter säsongens slut eftersom Coventry hade dragits med mycket sjukdomar i truppen. Stokes kommande trotjänare Carl Beeston gjorde debut.

Stokes katastrofala säsong innebar att managern Aspreys hälsotillstånd blev sämre och han tvingades sluta. Ersättare blev den förre landslagsmannen Mick Mills. Han anställdes som spelande tränare och fick därmed ta över en klubb i kris. City gick back med 6 000 pund i veckan och många fans befarade att man skulle åka direkt ner i division tre. Säsongen började också dåligt med en förlust på hemmaplan mot Sheffield United med 3-1. Därefter gick det, till fansens förtjusning, lite bättre. Mark Chamberlain visade återigen prov på landslagsform och man vann bland annat mot Leeds med 6-2. Bertschin och Chambo gjorde två mål var. Detta ledde till att Sheffield W la ett bud på 300 000 pund för Chamberlain och med den dåliga ekonomin var Stoke tvungna att acceptera. Det blev inte heller bättre av att legenden Alan Hudson fick lägga skorna på hyllan på grund av skador.

Tomrummet efter Chamberlain blev däremot inte långvarigt eftersom Mills plockade upp den lovande Neil Adams från ungdomslaget. Adams tog chansen och spelade till sig en ordinarie plats i laget. Dessutom fylldes luckan efter Hudson då John Devine anlände från Norwich. Även detta skulle visa sig vara ett lyckat drag av Mills då Devine imponerade på mittfältet. Stoke bidrog inte till några sensationella tidningsrubriker men Mills hade i alla fall stoppat det fria fallet genom seriesystemet. Man hamnade till slut på en, efter omständigheterna, imponerande tiondeplats. Ett starkt hemmaspel, där man bara förlorade två gånger, var den största anledningen. Dessvärre försämrades publiksiffran ytterligare. Endast 8 280 personer tog sig i genomsnitt till the Victoria Ground. I Ligacupen åkte man ut mot Portsmouth och i FA-cupen blev Notts County för svåra redan i tredje omgången. Keith Bertschins målform gladde många då han gjorde 21 mål under säsongen. Så många mål hade ingen stokespelare gjort på 21 säsonger. Styrelsen insåg manager Mills betydelse för klubben och förlängde hans kontrakt till 1989.

Källor: Wade Martin, A Potter´s Tale, 1988
Simon Lowe, Stoke City – The Modern Era, 2000

Henrik Claesson