Resenärer: Stefan, Henrik.
Vi möttes upp på Manchester Airport på Torsdagmorgonen då vi flugit från våra respektive hemorter (Göteborg / Stockholm). Det blev tåg till Manchester Piccadilly och byte för att nå Stoke (via Macclesfield och inte Crewe denna gång). Väl i Stoke så tog vi taxi upp till våran “bas” White Lion och sen bar det av på en Famous Five-runda i Penkhull, något vi försökt klara av ett antal gånger förut, men misslyckats med varje gång. Dock ej denna gång! 🙂
The Terrace, Marquis of Granby, The Greyhound, nämnda White Lion och slutligen The Beehive klarades av galant, och styrkta av 5 öl i kroppen fortsatte vi vår pubvandring nere i Stoke Town Centre, där ytterligare minst 7-8 pubar betades av (The Glebe, Last Orders, Staff of Life, King´s Arms, The Wheatsheaf + ytterligare några som jag dessvärre märkligt nog glömt namnet på). Efter denna mastiga runda så var det dags för ett par avslutningsöl på White Lion innan det var dags att lägga sig i sängen.
En härlig ankomstdag i Stoke-on-Trent helt enkelt! 🙂
På Fredagen var tempot beskedligare, dels pga gårdagens aktiviteter, men även beroende på morgondagens långa bortaresa som var huvudanledningen för denna resa.
Vi tog en promenad på 45 minuter ungefär till Britannia, där vi köpte bortabiljetterna till lördagens match, samt tog en vända i klubbshoppen för lite inhandling av diverse souvenirer. Vi tog ett varv runt Britannia och sen upp till The Harvester, puben precis intill arenan, där vi satt i solskenet och njöt av ett par öl.
Sen tog vi taxin tillbaka till Stoke Town Centre och softade lite i största allmänhet under eftermiddagen. Det blev dock ett antal pints på diverse ställen i Penkhull och Stoke framåt kvällen, och ett besök på The Famous Lion, en nyöppnad, lite modernare, pub nere i Town Centre. Kvällen blev annars lugn, och vi satt länge på Staff of Life, där Henke träffade en gammal Stoke-kompis som han inte sett på åtskilliga år. En riktigt trevlig kväll och ett bra avstamp inför morgondagens bortamatch.
Lördagen var alltså matchdagen, och vi drog iväg i en trång minibuss med officiella supporterklubben från Stoke ner till Southampton vid 8-tiden på morgonen. Det var varmt som bara den, och trafiken var inte ett dugg rolig, med trög eller ibland helt stillastående trafik på motorvägarna ner mot sydkusten. Vi gjorde ett depåstopp i Chieveley utanför Newbury (Berkshire), innan vi tog oss an den sista sega timmen ner till Southampton. Nerresan gick på cirka 5 timmar!! Man var rätt slut efter den pärsen, och vi skulle hem samma väg efter matchen…!
Väl framme utanför St.Mary´s Stadium framgick det att pubarna låg rätt långt därifrån, så det bästa alternativet verkade vara att istället gå in på arenan och dricka öl där inne i stället. Vi tog ett varv runt den fina arenan i solgasset, och såg en liten liten skymt av vattnet vid hamnen, vattnet som man skulle kunna säga mer eller mindre är Engelska kanalen (trots att det egentligen är en bit från Southampton ner till själva kanalen om man ska vara petig). Inne på arenan började folk så sakteliga trilla in, och efter lite fast föda och två öl började vi så sakteliga känna oss som människor igen.
När matchen startade satt vi mitt i solgasset på nedre delen av bortaläktaren och fick se Stoke ta ledningen efter bara 10 minuter! Härligt!! Tyvärr var dock Southampton det bättre laget i matchen, och via 1-1 i halvtid kunde Hampshire-laget till slut vinna rättvist med 3-2. Stokes första förlust och Southamptons första seger. Typiskt att man skulle se sitt favoritlag, som serieledare inför matchen, åka på en förlust… men man är rätt härdad som tur är.
Inne på arenan var det massor av säkerhetsvakter och poliser på plats, men märkligt nog var det inte mycket sådana personer utanför arenan när matchen var slut, och det var riktigt nära att det blev bråk när vi gick ut genom utgången. Vi slapp dock undan och klev in i den trånga och varma minibussen för en lång och snudd på lika seg hemresa efter matchen (dock var trafiken lite bättre nu).
När vi till slut anlänt till Stoke var klockan ungefär 9 på kvällen och två möra Swedish Stokies var rätt långt ifrån toppformen. Vi bestämde oss för att försöka få i oss något att äta, men när vi kom till The Terrace visade det sig att de slutat med mat vid den tiden, så vi gick till en liten affär och köpte mackor, frukt och choklad för att mätta oss med. Efter denna nödvändiga måltid var vi redo för maltdrycker igen, och det blev ett par pints innan vi däckade, rätt så möra.
Söndagen var dagen innan hemfärd, och jag tror vi tillbringade större delen på White Lion, med några småpromenader till bland annat The Terrace för att se på storbilds-fotboll (ManU-Spurs) som variation.
På Terrace träffade vi en bekant till Henke sen gammalt och han var oerhört fascinerad över våra medlemskort i Swedish Stokies, samt min tatuering på min överarm. Han kunde inte berömma oss nog kändes det som! hehe Vi blev hembjudna på ett par groggar av en gammal kompis vid namn Neil, som vi känner sen ett antal år tillbaka i Stoke, och vi satt i hans mysiga hus i ett par timmar, vi två Swedish Stokies, samt tre andra lokala personer (tyvärr är jag urusel på att komma ihåg namn…!). Vi avslutade kvällen på hemmaplan, White Lion, och var i rätt så bra form när vi däckade. 🙂
Måndagen var en “halv dag”, då vi bägge skulle flyga hem denna dag. Vi rörde inte mycket på oss denna dag, men vi hann med ett par pints på White Lion innan det var dags för avfärd, och vi fick skjuts av våra underbara vänner Sue och Phil på White Lion, hela vägen upp till Manchester Airport. 45 minuter i bil, istället för drygt en timme eller mer, säkerligen med byten, på tåg… ja tack! Och nu lyckades jag ÄNTLIGEN ta tag i saken och få med mig min stora fina Stoke-tavla hem!! Den hade stått på White Lion i ett förråd sen jag fick den för cirka 2 år sedan, men nu gjorde jag alltså äntligen slag i saken och tog med mig den hem. Det gick bra, via specialincheckningar och specialutlämningar, och den stod pall för hela resan utan att gå sönder (tack vare bubbelplasten!). Nu gäller det bara att få arslet ur vagnen och hänga upp den på väggen hemma också…! Hemma i Svedala var vi bägge två vid 22-tiden, och det enda som var trist med denna resa var väl matchresultatet och även resan upp och ner till Southampton, som kanske inte var någon direkt höjdare. Men annars, bara pluspoäng!! Många sådana! 🙂
Stefan och Henrik
Bli först med att kommentera