Ränderna går aldrig ur! Reseberättelse november 2017

Magnus Sjödahl, Gunilla Christoffersson och Jese

Ibland får jag frågan varför jag håller på Stoke. Det betraktas av en del som aningen udda. Ack dessa människor som inte förstått storheten av The Mighty Potters!

Det startade på tidigt -70tal när jag som liten påg såg på Tipsextra. Mitt favoritlag i Allsvenskan var då och är fortfarande Landskrona BoIS. Nästa år tillbaka i Superettan! Avancemanget från div 1 södra blev klart samtidigt som jag bevistade matchen Stoke-Leicester på Bet 365 Stadium. Nåväl, jag letade efter ett lag i England som hade likheter med BoIS. Randiga tröjor och gärna från en stad som inte är så glamorös men där fotbollen betyder desto mer för dem dem bor där. Valet föll på Stoke och så har det varit alltsedan dess, i med- och motgång. Jag har en förkärlek för det som kan betraktas som underdogs.

När jag vann årets sponsorpaketet blev jag självklart väldigt glad. Jag har aldrig tagit mig för att åka över för att se en Premier League match live. Nu skulle det äntligen bli av. Att min fru Gunilla skulle följa med var givet. Hon har under många år varit en riktig fotbollsmorsa som skjutsat och stått vid sidlinjen och hejat på pojk-och flicklag i ur och skur.

På morgonen den 2/11 åkte vi från Landvetter till Birmingham och sedan vidare med tåg. Jag kan rekommendera tåget för er som ska till Stoke, billigt och bekvämt. Tollgate var fullbokat så vi bodde på Holiday Inn precis vid Bet 365 Stadium. Fredagen ägnades åt att besöka shopen och införskaffa lite supporterprylar samt beundra monumenten till Sir Stanley Matthews och Gordon Banks ära. Vi hann också med museibesök och en trevlig pub i Hanley.

Lördag

Eftersom det var kickoff redan 12:30 så gällde det att gå upp i ottan. Samling 08:15 i receptionen där Hazel Bailey mötte oss. Nu följde rundvandring. Vi fick se innandömena av arenan innan det var dags att möta spelarna när dom anlände ca 10:30. Jag fick en tröja signerad av Jesé Rodriguez när han kom till stadion. Vem blir den lyckliga vinnaren av denna? Jesé framstod som lite disträ och ofokuserad. Det har sannolikt att göra med att han just nu har tankarna på något betydligt viktigare än fotboll. Ja, det finns faktiskt viktigare saker. Som bekant så kämpar hans son för livet hemma på Gran Canaria efter att ha fötts på tok för tidigt. Han föddes i somras, samma dag som lånet av Jesé från PSG till Stoke blev klart. Jag önskade allt gott till honom och hans familj från oss i Swedish Stokies när han signerade sin tröja till oss.

Jag hade dessutom föresatt mig att få byta något ord med och få autografer av mina favoritspelare Peter Crouch och Xerdan Shaqiri. Jag sa åt dem att jag förväntar mig minst ett mål av er vardera idag. 😊 Dom vågade inget annat än att lyda mig! Jag återkommer till det.

Innan match var det uppsnack i den fina salongen Tony Waddington Suite. Vi bjöds på middag och laddade inför drabbningen mot Leicester som vann ligan så sent som säsongen 2015-16.
Matchen började trevande. Efter 20 minuter hände något så ovanligt som att domaren tvingades utgå på grund av skada. När fjärdedomaren blåste igång så blev det helt plötsligt bättre fart på matchen. Dessvärre bjöd hemmalaget på för många hörnor vilket straffade sig och gästerna tog ledningen efter 32 minuter. Det dröjde dock inte länge innan Xerdan Shaqiri kvitterade, ett riktigt vackert mål!

I andra halvlek startade Stoke optimistiskt och ägde spelet, men på en kontring tog gästerna åter ledningen. Då gör Mark Hughes som han brukar i sådana lägen. In med den långe Peter Crouch. Nu kommer han snart att nicka mål sa jag, och mycket riktigt: På första hörnan efter att Crouch sprungit in var han huvudet högre än de tre motståndarna som förgäves försökte markera honom. 2-2 och Crouch noterar sig åter för ett nickmål, jag tror det var nummer 52 i Premier League.

Det var ytterst nära att det blev en repris av detta på stopptid, men denna gång räddade Schmeichel på mållinjen. Matchen slutade oavgjort och det får betraktas som ett rättvist resultat. Jesé fick ingen speltid idag, förmodligen av skäl som jag skrivit om tidigare. Sedan var det dags för summering av matchen och dagen kring de fint dukade borden. Efter en stund tackade vi för oss och vandrade till hotellet, mycket nöjda och tacksamma över att få vara med om allt detta under denna dag. En upplevelse utöver det vanliga.

Text och foton: Magnus Sjödahl och Gunilla Christoffersson

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.